lördag 29 november 2008

Redo för första advent

Sorgligt nog har nästan all snö försvunnit, men det räckte i alla alla till en skräpig snögumma. Lägg särskilt märke till naveln som Kalle har satt dit.
Fåglarna fick också lite adventstämning. Visserligen brukar hackspetten förse sig först, men han är vacker att se på, och när han är mätt, så brukar även småfåglarna våga sig fram.

Sedan gjorde vi ett pepparkakshus i form av Mumindalen. Lite dragigt blir det kanske för de stackars mumintrollen...
Slutligen kom advent-
stjärnan och
ljussta-
ken på plats.

torsdag 27 november 2008

Småbarnsförälder

Egentligen är jag ganska trött på alla skämtmail.*) Jag avstår konsekvent från att vidarebefordra kedjebrev, hur behjärtansvärda de än är. Men valda delar av ett mail jag fick idag är trots allt tämligen träffande. I alla fall på mig:

"-Du lägger mer tid på att jaga vinterstövlar till barnen i augusti än att bättra på solbrännan.
-En vanlig och nödvändig renlighetsdusch (ensam) känns som att gå på värsta lyx-spa.
-Du behärskar konsten att servera två olika saker på samma tallrik utan att det är nära varandra.
-Ditt barn insisterar att du läser 'Totte går på pottan' högt i doktorns väntrum, eller ännu hellre på centralstationen... och du gör det.
-Du är emot krigsleksaker, medan ditt barn formar sin smörgås till en pistol.
-Du snabbspolar förbi scenen där jägaren skjuter Bambis mamma.
-Du tycker att det är fullständigt normalt att gå på toa med sällskap eller öppen dörr.
-Du ringer oftare till sjukvårdsupplysningen än till släkten."

Här blev det lite knepigt i min strävan att använda svenska ord: Skämt-e-post? Skämte-post? Skämt e-post? Inget blir riktigt bra.

måndag 24 november 2008

Snöstormen fortsätter

Förmiddagen i korthet:

07.00 Jakob kör fast i snön vid vår utfart och får grävas ut. På vägen till tåget får han stanna två gånger och hjälpa andra.

07.30 Skolbussen kommer inte. Inga busssar går över huvud taget. Skoltaxin försökte åka, men körde också fast. En annan mamma vänder sin bil och kör hem barnen igen. Längs vägen ser jag bilar och plogbilar. Ingen kommer någon vart. Bestämmer att Johan får vara hemma en stund till.

09.45 Jag skottar.

10.15 Jag skottar fortfarande.

10.30 Tar barnen till skola/dagis. Framme vid skolan måste jag ju stanna någonstans som inte är mitt på vägen. Alltså fastnar även jag och får grävas ut.

11.00 Kör i 40 km/tim till Uppsala, passerar flera övergivna bilar. På kvällen en ännu värre hemfärd i mörker. Men nu är jag hemma och det håller visst på att lugna sig. Tråkigt nog väntas plusgrader.

söndag 23 november 2008

En verklig Domsöndag

Idag har jag nog haft den värsta högmässa jag upplevt (ur de tjänstgörandes synvinkel, alltså). Nästan allt som inte får hända, hände:
-Själv var jag sjuk och kunde knappt pipa fram en ton. Gjorde alltså ingen nytta som psalmanförare och kunde heller inte rycka in och hjälpa den...
-krassliga kören. Flera hemma i sängen och jag tror inte att någon av de närvarande körsångarna var riktigt kry.
-Vår nya orgel har som alla andra nya orglar barnsjukdomar. Den hylade, gick helt enkelt inte att få tyst på. Stackars organisten försökte fruktlöst att fixa den mellan psalmerna. Till slut var det bara att ge upp.
-Detta i sin tur innebar att kören fick ackompanjeras på piano samt kororgeln. Kören stod inte alls i närheten av kororgeln, dessutom skulle nya orgelns transponeringsfunktion ha använts. Då kororgeln saknar denna funktion, blev det JÄTTEHÖGT för den stackars krassliga kören.
-Min stämgaffel var puts väck! Till introitus högg jag en ton ut luften, sedan fick jag be den redan lätt stressade organisten om hjälp.
-Kör och organist missförstod varandra om när preludiet var slut och psalmen började.
-Sexårig son var med. Han skötte sig i stort sett bra. Jag däremot blir ofokuserad av att försöka ha koll på honom i den gigantiskt stora domkyrkan samtidigt som jag ska leda kör. Men han gjorde i alla fall inte som förra söndagen, då han slöt upp vid min sida under uttåget och skapligt högt sa "Jag behöver kissa."

Efter högmässan drog vi till Studenternas och åkte skridskor. Då var snöstormen på väg. Innan vi hunnit med simskolan och skulle åka hem, var den i full gång. Jag valde en omväg hem för att slippa fastna i den av drivsnö täckta Långhundraleden.

lördag 22 november 2008

Vinter

I natt kom snön, alltså på riktigt. Redan igår åkte vi pulka på det sätt som man ofta är hänvisad till i den här delen av Svea rike, dvs på gräsmattan som är hal av rimfrost och möjligen ett mycket tunt snötäcke. Men i morse kikade vi ut genom fönstret och såg att det var fullt tillräckligt för att åka skidor.

Jakob har tillsammans med äldste + yngste sonen åkt till Linköping för att hälsa på gamla föräldrar och delta i syrrans årliga ljusstöpning. Eftersom jag jobbar i morgon och mellansonen ville gå på kalas är vi två kvar hemma. Jag började med att avfrosta frysen. Under hela förra vintern var det inte en enda tillräckligt kall dag -åtminstone inte då vi var hemma- för att ställa ut den frysta maten, så behovet var stort. Sedan på med laggen och ut i snön. Först lite längdåkning på bondens åker och sedan backåkning på tomten. Sedan hjälptes vi åt att skotta snö, innan vi åt lunch, förvandlade Johan till spöke och jag skjutsade honom till Saras kalas.

Till upplandsvinterns försvar ska jag säga att, bortsett från förra årets katastrofvinter, så är skillnaden stor gentemot Stockholm, där jag tillbringat många år. Inlandsklimatet är verkligen mycket trevligare än kustdito. Varmare somrar och kallare vintrar, helt enkelt riktiga årstider.

Det här är ganska märkligt, för jag som är uppvuxen i norra Norrlands inland levde under hela min barndom i tron att det var lite finare att bo vid kusten, för så sa ju kustenborna. Jag gick på det där, och det är först i vuxen ålder som jag insett hur fel det är. Om jag idag skulle flytta norrut, så skulle jag i första hand välja fjällvärlden, i andra hand skogslandet och i sista hand kusten. I vilket fall som helst, så skulle vi få omprioritera vår tillvaro, för, i alla fall jag skulle inte kunna få ett för mig lika utmanande arbete.

torsdag 20 november 2008

Kultursnobb?

Idag gick jag in på Gospelhörnan. Något helt vidrigt spelades i högtalarna, nämligen Charlotte Perelli sjungandes Ave Maria av Schubert. I Ess-dur! Jag har ALDRIG gjort så här förut, men det här var så vedervärdigt och när jag såg den nye butikschefen lomma runt i butiken, så kunde jag inte vara tyst. Följande konversation utspelade sig:

MR: Varför spelar ni sådan här skit?
BC ser chockerad ut.
MR: Det är ju uruselt!
BC: Det är väl inte vår favoritmusik heller...
MR: Jamen ta bort den då!
BC: Vi blandar musik.
MR: Ni kan väl blanda bra musik.

På skivomslaget ser jag att även O helga natt finns med. Jag är tacksam att jag slapp höra den. Varför kan inte en duktig artist som Charlotte Perelli ägna sig åt det hon är bra på, typ Jingle bells? Och varför kan inte en för övrigt bra butik som Gospelhörnan för ett ögonblick bortse från kommers, och hålla fanan högt genom att ta bort direkt skräp ur sortimentet?

Nu är det ju ingen som läser min blogg, och tur är väl det, annars skulle jag väl bli överöst av kommentarer som "kultursnobb", "besserwisser" mm.

onsdag 19 november 2008

Uppsala Nya Tidning publicerar tämligen ofta mindre välformulerade musikrecensioner, företrädesvis av en skribent vars namn jag inte tänker nämna. Ibland blir det riktigt roligt, som i denna recension av Haydns Skapelsen i Uppsala domkyrka:

“Bäst fungerade kören i homofoba partier (många), medan de rörliga kontrapunktiska avsnitten blev lite otydligare. Kyrkans erkänt svåra akustik kan ha bidragit."

Ur Fler tidningsankor, Känguru förlag

tisdag 18 november 2008

Saker man kan glömma

Måndag: Utflykt Johan- matsäck.
Tisdag: Gymnastikkläder Kalle.
Onsdag: Utflykt Kalle- matsäck.
Torsdag: INGENTING!
Fredag: Gymnastikkläder Johan.

Ändå är det bara två barn att hålla reda på. Det finns ju många som har betydligt flera. Varje dag som jag själv lyckas ta mig till jobbet och få med mig åtminstone det mesta som jag behöver för dagen, betraktar jag som ett under.

Jag alltid retat mig på den vanliga attityden, att de som är barnlösa är lite mindre vetande. Jag som fick mina barn sent i livet, har ju t ex en rad erfarenheter som den som tidigt fick barn inte har haft möjlighet att skaffa sig. Men den typen av efarenhet betraktas skrämmande ofta som mindre värd än den erfarenhet som egna barn medför.

Dock: om jag hade insett hur oerhört mycket tid jag hade då jag var barnlös, så hade jag gjort en massa saker som jag inte gjorde. Dessutom hade jag ofantliga mängder av pengar, men det förstod jag inte heller.

Man lever farligt

Det här har jag gjort massor av gånger! Det har aldrig fallit mig in att jag skulle kunna bli polisanmäld. (Artikeln har jag snott från kollegan Hans Lundgrens blogg.)

tisdag 11 november 2008

Majoritetsbeslut

Jag tänker fortfarande med sorg på gårdagens diskussion i kören. Det är inte lätt att veta vad som är rätt beslut. Men jag övertygad om att majoritetsbeslut ofta är direkt felaktiga. Om folket, istället för kompetenta sakkunniga, hade fått bestämma, så hade till exempel:

-Uppsala saknat det konserthus som de flesta idag uppskattar.
-vi fortfarande rattat runt på vänster sida av vägen.
-kvinnor varken haft rösträtt eller kunnat prästvigas.

Borde jag varit modigare och genomdrivit det som jag egentligen vet är bäst för körens utveckling?
Det hade kostat.

måndag 10 november 2008

Minns jag så fel?

Jag vill minnas att jag var väldigt radikal som ung, inte det minsta traditionell utan en som gärna prövade nya saker. Som vuxen konstaterar jag att barn och ungdomar nästan genomgående är oerhört konservativa och inte alls förändringsbenägna.

I en av mina körer fanns en idé -inte min- om ett nytt konstnärligt uttryck. Jodå: några, dvs de äldsta var positiva. Ytterligare några var försiktigt positiva. Men motståndet var så starkt att det inte gick att genomdriva idén utan att skapa dålig stämning inför den kommande produktionen.

Jag är faktiskt rätt besviken över att inte få pröva. Ibland tänker jag att jag borde ägna mig åt orgelspel istället. Orgeln har inga åsikter. Den kommer aldrig sent, får ont i halsen eller åker på semester då det är konsert.

Men i morgon kommer jag att älska min kör igen.

onsdag 5 november 2008

Obama'os


Tja, vad ska man säga eller tänka? Jag kan inte annat än känna en stilla glädje och nära en svag förhoppning om att världen kommer att bli något lite bättre. Och så kanske man skulle beställa en mugg.