Vad ska man anse...

...om Pär Holmgrens senaste utspel?

Förmodligen har han rätt, det verkar i alla fall logiskt. Jag skulle kunna lägga till en aspekt som blivit ytterst tydlig denna vinter: I södra Sverige är det -till skillnad från i norra Norrland- kallt även inomhus när utomhustemperaturen sjunker. Man behöver inte vara byggnadsingenjör för att konstatera att byggnormen inte är densamma i olika delar av landet. Här nere är husen helt enkelt otäta och dragiga. Tillkommer att norrlänningarna eldar som galningar. Jag uthärdar knappast att vistas vare sig hos min mor eller mina syskon på grund av detta.

I Norrland är man varm när man tar på polardräkten och går ut, i södra Sverige fryser man även inomhus. Man blir liksom inte varm på hela vintern.

Rätt har Pär Holmgren också angående vindens inverkan på köldeffekten. Jag vet, ty min arbetsplats är på Domberget, enligt obekräftade uppgifter Sveriges blåsigaste plats.

Skidor, Snöbad & Stor musik

Denna lördag inleddes med att syskonen Raab & Sittenfeld utförde stordåd i de fina skidspåren i Storvreta, där UNT-cupen gick av stapeln. Här åker småbröderna Simon och Kalle stolta in i målfållan.

Foto: Maria Sittenfeld

På kvällen var det skönt att gå in i bastun. Den manliga delen av familjen tog sig ett snöbad. Johan låg i snön. Kalle och Jakob satt i snön. Jag fotograferade.

Kvällen avslutades med att hela familjen kröp upp i Johans säng och identifierade tomtar, troll, elefanter, humlor och skridskoåkare i CD:n "Stor musik för små öron". En utmärkt CD för att introducera klassisk musik. Rekommenderas.

Koll på grejorna

Detta hade sonen med hem från skolan idag.

Slalommorsa

Ikväll har barnen varit på sin första slalomträning. De är jättetaggade och föräldrarna är nöjda över att ha strukturerat sig och administrerat det hela. Sunnerstabacken i Uppsala har för övrigt den egenheten att det inte är en backe, utan en grop. Träningen tycks dock hålla hög kvalité och USLK får fram fina åkare. Tränare Örjan i Fjällvinden var till exempel imponerad.

Men hujedamej vad det kostar! All utrustning för flera tusentals kronor har barnen redan, men årskort i liften, medlemskap i klubben och träningsavgifter utgör en ansenlig summa. Förutom pengar krävs ett föräldraengagemang av stort mått. Jag är numera bland annat pistvakt.

Tidigare gick barnen på babysim och i simskola och det var lika kostsamt. Fotboll med Lagga IF samt friidrottskola på Studenternas har en modest, men dock avgift. Johans körsång och pianoundervisning i Lagga församlings regi är däremot helt kostnadsfri. Den barn- och ungdomsverksamhet jag själv ansvarar för är inte bara gratis- de som blivit antagna får vara med om fantastiska konserter, TV-framträdanden, CD-inspelningar och turnéer. Om 1½ månad reser jag med goss- och flickkören till USA. Vi ska bland annat uppträda för 1.000 amerikanska kördirigenter! Detta kostar varje korist 3.000:-, vilket är mindre än en fjärdedel av resans kostnad. Vad vi begär i gengäld? Hög närvaro på repetitioner, i det närmaste total närvaro på framträdanden och ett visst mått av föräldraengagemang (som det är fullt möjligt att smita ifrån).

Kamrater: betänk detta när Expressen om ungefär 9 månader på löpet redovisar hur mycket pengar man sparar på att lämna Svenska kyrkan. De brukar göra det strax innan blanketten måste lämnas in för att utträdet ska gälla nästa skatteår. Om Svenska kyrkan ska kunna fortsätta att erbjuda högklassig verksamhet utan kostnad, måste medlemmarna stanna kvar!

Barnbok?

När Johan var bebis fick jag i ett reklampaket från Libero bilderboken Bartoldy av Pia Thaulov. Där finns ingen text, men roliga bilder om en familj som gör en picknick. Vi tittade lite i boken, inte särskilt noggrant kan jag sju år senare konstatera.
Häromkvällen hittade Kalle boken och vi tittade i den alla tre. Den här gången kommenterades alla bilder omsorgsfullt. "Mamman och pappan dricker öl" konstaterade storebror vid denna bild. Hoppsan, tänkte modern, det får man väl inte göra när man badar, är inte det här en barnbok?

Vid den här bilden kom kommentaren: "Nu är föräldrarna fulla och har somnat". Möjligen tror jag att de snarare vänslas lite under filten, men notera att barnen leker vid vattnet.

Boken är dansk, det förklarar kanske ett och annat, men Libero: Hur tänkte ni här?

Den underbare sjuåringen

Min äldste son som alltid varit mycket självständig är, snart åtta år gammal, inne i en alldeles underbar period. Som bortblåst är sexårstrotsen.

Tidigt på mammas födelsedagsmorgon väckte han lillebror för att de skulle göra varsin teckning, instruerade "vi ritar inte krig, för mamma gillar inte det", varefter båda kom sjungande in med kramar, pussar och teckningar.

Han är klok, frågvis, ser konsekvenser och resonerar gärna om rätt och fel. Han övar sin pianoläxa flitigt och på rätt sätt , läser alla texter han kommer över och tar läraktigt till sig instruktioner från mig i skidspåret, slalombacken och på isen. Han är kraftigt engagerad för miljön och släcker tända lampor för att Nordpolen inte ska smälta. Han blir upprörd när kompisar i skolan blir illa behandlade. I kyrkan läser han högt och tydligt med i "Gud som haver" och när vi läser i "Bibel för barn" vill han aldrig sluta. På morgonen när han klär på sig, väljer han färger som passar ihop. Sedan bäddar han sängen.

Ska det vara så här enkelt?

Nåja, i familjen finns även en 5 ½-åring som ser till att jag har ena foten kvar i verkligheten...

Och stjärnan gick före dem

23 minusgrader är inte särskilt mycket i norra Norrland. Det är ungefär vad vi genomsnittligt hade förra veckan, trots att vi befann oss vid kusten. I Uppland är det däremot riktigt svinkallt. Husen är till exempel inte är byggda för sådan kyla, vilket är bra med tanke på de allergier och andra otrevligheter som följer med täta hus.

Det är helt enkelt kallt.

Sent igår kväll kom vi hem från en härlig vecka i Skellefteå med pulka-, skridsko- och skidåkning både på längden och utför samt släkt och vänner. I morse gick vi till Lagga kyrka, ett måste på Trettondagen. Då framträder Laggas tre vise män, för varje år lite äldre och än visare. Vad de möjligen saknar i scenisk framställning kompenseras med entusiasm och en osviklig vilja att berätta evangeliet för Laggas barn med föräldrar. Sedan följer julfest i bygdegården.

Drivor av snö

Skellefteå-Piteåregionen har fått enorma mängder med snö på kort tid. För första gången på mycket längre påminns jag om barndomens vintrar i norra Norrlands inland.

Som barn var jag riktigt rädd för två saker: krig och plogbilar. Min skolväg var kantad av snödrivor i den storlek som bilden visar. När jag mötte plogbilen som tog upp hela gatan och sprutade snö åt båda håll, sprang jag det fortaste jag kunde till närmaste tomtinfart för att gömma mig. Ofta hann jag inte fram utan klättrade istället upp i en snödriva där jag väntade tills plogbilen passerat. Fortfarande förnimmer jag magkänslan varje gång jag möter en plogbil.

Bilden togs vid Nordanå på väg till mammas 80-årslunch, idag på nyårsdagen.