Jag har skrivit om det förut: Vi tröttar och stressar våra barn med att tvinga dem till en rad val som de inte är förmögna att göra. Vi är utomordentligt angelägna om att barnen själva ska fatta sina beslut men tänker inte på att det krävs kunskap för att kunna göra prioriteringar.
I vår familj styr vi aktivt våra barns fritidsintressen. Vi har infört idrotter som ger naturupplevelser och laganda. Vi har undvikit att presentera sporter som innehåller våld mot människan eller naturen. Jag önskar inte att mina barn i framtiden ska ägna sig åt boxning eller motorsport. Vi styr dem mot kulturutövande: musik, litteratur osv. Det är en självklarhet att de deltar terminen ut i aktiviteter. Det skulle aldrig falla oss in att låta dem sluta mitt i terminen eller stanna hemma någon gång för att de inte har lust.
När jag var barn fick jag då och då höra att jag var indoktrinerad att bli kristen eftersom min pappa var präst. Jag visste hela tiden hur fel det var, för jag hade ju fått kristendomen presenterad för mig så att jag faktiskt visste vad den innebar. Många av mina kompisar hade ingen aning om vad det var de valde bort. Inom syskonskaran gjorde vi som vuxna, utifrån den kunskap vi fått med oss, helt olika val.
På den tiden gick flertalet barn i kommunala musikskolan. Där kunde musikläraren till exempel säga (särskilt till de begåvade eleverna): "Du ska spela klarinett". Hans oädla skäl var att han behövde en klarinettist i skolorkestern. Vilket i nästa steg ledde till att det rekryterades yrkesmusiker till alla instrumentgrupper. Idag ska barnen själva välja vad de vill spela. Eftersom de inte vet bättre, väljer de vad de känner till: trummor, elbas eller key board. Alltså står musikhögskolornas blåsarklasser tomma, för nästan ingen söker dit. Och de professionella orkestrarna får allt svårare att hålla hög kvalitet.
Att lära barnen tänka själva är något helt annat. "Här har du fakta, vad tycker du?" På kvällarna innan vi somnar brukar jag fråga barnen: "Vad är det bästa som har hänt idag?" och "Vad är det sämsta som har hänt idag?" När barnen har berättat brukar jag också själv svara på båda frågorna. Ett sätt att träna sig på att uttrycka känslor och åsikter, för att kunna göra kloka val när man är mogen för det.
Jag förväntar mig inget medhåll. Har för länge sedan insett att jag är en dinosaurie.
Inlägg
Makens och mitt arbete har den gemensamma nämnaren bröd och vin. Båda branscherna bedriver verksamhet på tider då andra är lediga och fritids är tvärstängt. Således är våra barn hemmastadda såväl i kyrkan som på krogen. Här ses ena sonen spela Nintendo ds en hel högmässa.
