torsdag 5 april 2012

Glesbygdstankar

På väg hem från fyra dagar med turåkning i Bruksvallarna gjorde vi en avstickare till Sälen för utförsåkning i Stöten.Vandrarhemmet Länsmansgården i Särnas före detta poilshus fick härbärgera oss över natten. Särna visade sig vara en ganska dyster upplevelse med så gott som bara förfallna hus, många övergivna. Inga butiker och knappt en människa syntes till.

Döm om vår förvåning när vi intill  kyrkan fick syn på ett hus med fönstren täckta av plywoodskivor och stora skyltar med texten "live striptease". Vi blev nyfikna och satte oss på kvällen för att googla på fenomenet strippklubb i Särna. Jodå, det visade sig att etableringen fått en hel del mediebevakning och åstadkommit många upprörda känslor.

Folkmängden i Särna har på ett par decennier minskat från 3.000 till 900 invånare. Följaktligen finns ett överflöd av billiga hus till salu. På Länsmansgården var vi de enda gästerna och vi hade således ett stort ödsligt hus för oss själva. Vandrarhemmet drivs av ett italienskt par som fått nog av Berlusconi. "Visst är det tufft, men vi sliter hellre här än i Italien."

Nu, ett dygn senare, i bilen på väg hem till Lagga, grämer vi oss för att vi hade med egna lakan och städade själva. Vi önskar så väl de driftiga italienarna att lyckas i sitt mission impossible. Vi undrar om de har några gäster den här natten.

Och framför allt: hur absurt är det inte att ett samhälle som saknar livsmedelsbutik, post och bank har en strippklubb?

måndag 2 april 2012

Härliga Härjedalen

Så snart jag kom på fjellet fick jag liksom ett nytt lif och det war såsom en tung börda tagits af mig.

Tror jag det, Carl von Linné framlevde ju en stor del av sina dagar knappt tre kilometer fågelvägen från vårt gula hus, i det plattaste av platta landskap. Han visste vad han talade om.

Stormvarning grad 1 hindrar inte familjen Raab från att ge sig ut på fjället. Man får kämpa lite extra, bara. Och när man stretar som mest, får man plötsligt syn på en hängdriva, ett vindskydd som naturen själv har byggt åt oss. Där är det vindstilla, solen gassar och vi äter vår matsäck och njuter. Innan gamlingarna har lapat tillräckligt med sol, har barnen åkt kana utför drivan så många gånger att bara en gigantisk snöhög återtstår. Mätta och lyckliga fortsätter vi färden, vinden har mojnat och dagen blir precis så där underbar som den bara kan bli på fjället.

Om några dagar är det dags att med vemod ställa in skidorna för sista gången den här säsongen. Och att se fram emot våren och sommaren. Men alltid kommer jag att längta till fjället och tänka att det är där jag borde leva och bo. Fast då blir det längre norrut. Härjedalen ÄR härligt, men i den vildare, kargare och mera dramatiska i Norr- och Västerbottniska fjällvärlden, där finns mitt hjärta.