Riktiga resor med barnen.

Knappast någon är väl intresserad av att läsa en annan familjs resedagbok. Ändå tänker jag skriva en, för jag är så glad över just den här resan med min familj och jag vill gärna inspirera andra att göra kulturresor med sina barn. Man måste inte begränsa resorna till Legoland och Astrid Lindgrens värld (båda i och för sig mycket bra och trevliga anläggningar som vi med glädje har besökt) när man har barn. Våra två yngsta barn är båda intresserade av vulkaner. De har önskat att få besöka Vesuvius och Pompei och efter några års funderande kände vi oss nu redo.

Förutom otaliga skid- och några solresor har vi tidigare rest med barnen ganska mycket i Sverige samt till London, Tallin och Paris. Vi går alltid på museer och försöker att göra ett resprogram som hela familjen har behållning av. Varken föräldrarna eller barnen ska behöva avstå det man är intresserad av. Men det här var första gången vi gjorde en rakt igenom kulturell och historisk resa med pojkarna.

Höstlovet är en bra tidpunkt att besöka Rom. Inte så väldigt mycket folk som under högsäsong och behagliga temperaturer för att vistas i storstad. Lite regn får man förstås räkna med under hösten.

Dag 1
Flyg från Skavsta. Det var första gången vi flög med Ryanair och det fungerade utmärkt. Visst, det är trångt och obekvämt på planet och ganska jobbigt med stewards som oavbrutet under resan försöker sälja något (och makalöst ful layout på logga mm). Men en tre timmars resa till Rom är ju inte en atlantflygning utan fullt uthärdlig. Allt fungerade väl. Det enda jag kan anmärka på var att det när vi var i Rom kom ett meddelande om ändrad tid för hemresan. Det var bara någon timme och hade ingen betydelse, men det innebar att vi måste skriva ut nya boarding pass. Vi hade noterat att Ryanair tar betalt för att skriva ut boarding pass, inte mindre än €60 per biljett, alltså drygt 2000 spänn för en tvåbarnsfamilj! Nåja, det löste sig enkelt med hjälp av den snälla hotelldamen i Pompei, men man fattar ju hur Ryanair får in sina slantar.

Resan gick snabbt och smidigt. Om man reser med Ryanair så hamnar man på flygplatsen Ciampino som ligger på halva avståndet från Rom jämfört med huvudflygplatsen Fiumicino.

Vi hade valt ett mycket enkelt, men rent och trivsamt hotell med hjälpsam personal nära järnvägsstationen, Roma termini. Jag har upptäckt att man ofta gör misstaget att välja hotell nära de sevärdheter man vill besöka. Det är mycket bättre att välja hotell där man enkelt kan lämna sitt bagage under första och sista dagen och dit man anländer med flygbussen. Det spar mycket tid, kånkande på resväskor, och energi för telningarna.

Dag 2
På morgonen gjorde vi den enda kollektiva lokalresan under hela veckan, till Vatikanstaten. Rom är en förhållandevis liten huvudstad, både till yta och folkmängd. Man kan ta sig till fots i princip överallt i centrala Rom.

Jag har rest någorlunda mycket, framförallt i arbetet. Sixtinska kapellet placeras definitivt på fem-i-topp-listan. Det var mitt fjärde besök och jag ville så gärna visa det för övriga familjen. Det var så roligt att se sönerna fascineras av detaljerna i de fantastiska målningarna på samma sätt som vi vuxna. Vi stannade där länge och upptäckte nya saker. Johan köpte med sig en stor poster av "The last judgement" som vi ska rama in och hänga i hans rum i vårt nya hus. Resten av Vatikanmuseet gick vi igenom lite raskare och nöjde oss med att titta överskådligt, innan vi mera grundligt utforskade Sankt Peterskyrkan.

Efter det promenerade vi till det livliga Piazza navona där vi satte oss på det berömda glasskaféet/restaurangen Tre scalini och åt vad vi då trodde var världens dyraste glass, alltmedan vi blickade ut över "de talande statyerna". Under renässansen kritiserade anonyma skämtare politiska skandaler och påvliga excesser genom att hänga plakat på barockstatyerna. Kul idé, det skulle pigga upp såväl Domkyrkoplan som Resecentrum med några uppkäftiga plakat på helgonen och Bror Hjorths Näckens polska.

Via Fontana di trevi och en bra restaurang tog vi oss sedan tillbaka till hotellet.

Dag 3.
Promenad till Colosseum. Jag var faktiskt inte alls beredd på att just Colosseum skulle intressera grabbarna så, men det gjorde det verkligen! De gick runt och fantiserade om vad som försiggått där. Vi hade en fantastisk förmiddag!
Sedan gick vi igenom Forum Romanum och vandrade bland annat på Roms äldsta gata, Via Sacra.

Både till Vatikanmuseet/Sixtinska kapellet och till Colosseum/Forum Romanum hade vi förbokat biljetter, vilket besparade oss åtskilliga timmars köande, något barnen knappast hade orkat. Hur det hade varit under sommaren vågar jag inte tänka på. Nackdelen med att boka biljetter online är förstås att man inte kan förutse vädret. Vi hade tur och hamnade inomhus på Vatikanmuseet den dag det var småregnigt och utomhus i Colosseum och Forum den varma och soliga dagen.

Nu var vi hungriga och åt en underbar pasta med pesto till lunch. Sedan vandrade vi vidare genom Rom, hamnade än en gång vid Fontana di trevi, gick vidare till Spanska trappan, innan vi tyckte att det var dags för ännu en glass, som visade sig slå gårdagens prisrekord.

Vi hade gärna velat åka till några av Roms katakomber, men alla ligger utanför Rom och kräver tid som vi inte hade i anspråk. Istället gick vi till Kapucinermuseet och lärde oss lite om munkorden som fått namn efter färgen på sina kåpor. Munkarna var förföljda och många dog. Munkbröderna förde deras kroppar till Rom för att de skulle begravas på helig mark. En av munkarna bad att få sortera skelettdelarna från de tusentals munkarna. Resultatet kan man se i kryptan, som kanske är den märkligaste plats jag någonsin besökt. Någon tycker säkert att det är oansvarigt att ta dit barn. Vår erfarenhet är att man kan låta barn se mycket om man bara pratar med dem och förklarar historien bakom vad som hänt. Kapucinerkryptan blev hur som helst en av de absoluta höjdpunkterna på resan för sönerna. Hallloween på riktigt.
En kort vila på hotellrummet och sedan gick vi ner mot Colosseum igen, nu fasadbelyst. Fantastiskt vackert! Middag på ännu en bra restaurang.

Dag 4
Vi tog vårt pick och pack och gick till Termini, bara ett kvarter bort. Nu skulle vi till Pompei. Neapel valde vi bort. Jag har varit där en gång och såg inget skäl till att tillbringa tid där, allra minst med barnen. Snabba vägen till Pompei är via Neapel. Vi valde det billiga och lite långsammare alternativet: tåg till Formia och sedan lokaltåg (två timmar på plastsäten). Pompeis alla olika järnvägsstationer är ett mysterium. Om man vill komma så nära utgrävningarna som möjligt ska man ta Circumvesuviana, till exempel från Neapel och gå av vid Pompei scavi. Huvudstationen heter Torre Annunciata och där finns en mindre utgrävning som heter Oplonti. Utöver det finns tre stationer, varav Pompei ligger vid den moderna staden, men med bara en kilometers promenad till en av utgrävningarnas entréer. Där finns några hotell och vi hittade ett trevligt med en rar dam som hjälpte oss med allt.


Snygg entré i ruinen.

På aftonen hann vi med ett kortare besök i utgrävningarna innan det blev mörkt.
Barnen tittade intresserat på det mesta och deltog i samtal om livet på romartiden. Och så lekte de förstås kurragömma bland ruinerna och upptäckte ödlor och hundar som bor där. Inte vildhundar, faktiskt, utan chipmärkta hundar som lever och tas om hand i Pompeis ruiner.

Sedan middag på en osteria. Osteria eller trattoria är benämning på enklare restauranger, typ kvarterskrogar, ofta trevliga och genuina. Nu ska det sägas att vad man sparar på att flyga med Ryanair snabbt äts upp av restaurangnotorna. Det är jättedyrt att äta i Italien! Priserna på menyerna ser ganska normala ut när man tittar på dem, men:
-Barnportioner existerar inte. Fullt pris för alla i familjen, alltså.
-En kött- eller fiskrätt innehåller varken kolhydrater eller grönsaker. För att få en komplett  maträtt måste man alltså beställa tre rätter.

Dag 5
Vid vulkanutbrottet år 79 e Kr förstördes flera städer kring Vesuvius. Utgrävningar är gjorda på fem ställen. Pompei som var den största staden med 20.000 invånare, ligger en bit från Vesuvius och täcktes därför med aska. Den är till stor del utgrävd.

Man bör absolut inte missa att besöka Herculaneum. Den hade ungefär 5.000 invånare vid utbrottet. Efersom den låg närmare Vesuvius täcktes den av lera, ett mycket tjockare lager än Pompei. Herculaneum har därför varit svårare att gräva ut, men är betydligt bättre bevarad. Bara några kvarter är utgrävda, bland annat annat för att den nya staden har byggts ovanpå den gamla.

Efter lunch åkte vi upp till Vesuvius.  Sista kilometern får man klättra själv. En höjdpunkt för barnen, men även vi föräldrar blev mer begistrade än vi i förväg hade trott. Man känner sig inte så stor och kaxig när man står vid Vesuvius krater och tittar ner, ser röken och känner  svavellukten. Jag var ju på Heimöya på Island tidigare i höst. Det var också fantasiskt, men Vesuvius är ju en aning större. En norrlänning kommer dock aldrig att begripa hur någon kan anse sig ha rätt att ta entréavgifter i naturen.

På kvällen fick vi uppleva resans kulinariska höjdpunkt: Zi Caterina. En stor, bullrig mathall med många barnfamiljer som gäster, där Jakob och jag åt en fantastiskt tillredd svärdfisk och Johan och Karl fick ställets hemgjorda grillkorv, till stor belåtenhet för alla (även för kyparen som fick en ansenlig del av vår reskassa).



Klart man måste prova på att vara gladiator
när man befinner sig på historisk mark.

Dag 6
Vi gjorde ett längre besök i Pompeis ruiner. Även om staden inte är lika välbevarad som Herculaneum så finns här stora torg, badhus och annat som ger en bra bild över hur människorna levde. Det är uppenbart att de var helt oförberedda på vulkanutbrottet och inte hann fly med sina ägodelar.

När man reser med barn måste man besluta sig för om man ska ta guidade visningar eller inte. Våra barn är för små för att förstå eller hänga med i en engelsk guidning, men det är klart att man missar mycket information om man avstår, såvida man inte själv är väldigt påläst. Å andra sidan kan man låta barnen själva upptäcka och utgå från de saker de ser, som man sällan själv skulle ha upptäckt.

Ja, sedan återstod bara att ta tåget tillbaka till Rom, denna gång via Neapel. En sista middag på ännu en stor, bullrig kvarterskrog och övernattning.

Hur man skiljer på pinje och cypress är
faktiskt en av de saker jag minns ifrån skolan.

Dag 7

Mot Ciampino, Skavsta och Lagga, med tyngre resväskor än när vi åkte.

Vad vi har shoppat? Väldigt lite, eftersom vi har fått en ny och annan attityd till ägodelar: Johan köpte som sagt en poster från Sixtinska kapellet. Karl ville ha en riddarrustning och en byggmodell av en amfiteater. Varsin liten, billig leksak av en gatuförsäljare och en present till en klasskamrat. Till oss alla blev det ett 1000-bitars pussel med motiv från Sixtinska kapellet. Granatäpplen, rolig pasta och några ostar följde också med hem.

Däremot var väskorna fyllda med lavastenar och pinjeträdskottar som vi ska göra julpyssel av.

Vilken resa, vilka nöjda barn och vilka lyckliga föräldrar!

Läs också http://foddjuul-giftraab.blogspot.se/2010/07/sommarlasning-rekommendationer-och.html.