Inlägg
Vi har den stora förmånen att mot en ringa arbetsinsats under två veckor ha tillgång till bostad i centrala London. I långsamt tempo kan vi alltså se staden. Vi kommer hem i god tid på kvällarna och då har vi ändå hunnit med att besöka en lekpark. På morgonen gör vi lunchpaket som vi äter i någon park och middag äter vi oftast i lägenheten.Efter knappt halva tiden tror vi oss ha förstått att londonborna har en mycket bestämd uppfattning om var barn bör/inte bör vistas. Lekparkerna är exempelvis oerhört ambitiösa och oftast bemannade med vakter. Vuxna utan sällskap av barn äga icke tillträde. Toaletterna är i barnstorlek, pojkar och flickor var för sig. Vuxna får under inga omständigheter nyttja dem. En lekpark som har något utöver gungor, sandlåda och rutschkana kallas för adventure playground. I några lekparker får föräldrarna inte ens följa med in, utan anställda ser efter barnen.
Stadsplaneringen gjordes däremot inte med tanke på barnvagnar. Våra barn är egentligen för stora för att åka vagn, men vi går mycket och den sulkyvagn vi får låna från Svenska kyrkan underlättar en hel del. Men några barnvagnsramper har vi inte sett skymten av, varken i tunnelbanan eller annorstädes. Bilister som stannar för att släppa fram en barnfamilj tillhör ovanligheterna.
Maken fick av en kvinnlig tunnelbanevakt höra "Adults have to look after their kids, especially this one" när Johan snubblade och råkade stöta till henne så att pyttelitet av vattnet i det glas hon höll i skvätte ut. Resten av vattnet slängde hon efter Johan. De två var då på väg till Emirates stadium för att se Arsenal spela fotboll. Tvärtemot vad man kan tro var det ett mycket barnvänligt ställe, i alla fall om man bortser från ljudnivån. De jobbar tydligen hårt för att tvätta bort huliganstämpeln och göra fotboll till familjefest.Det finns tydligen någon regel som säger att barn inte får stå vid baren på en pub. På vissa pubar är barn överhuvudtaget inte välkomna, på andra får de sitta utomhus men inte komma in. Ytterligare några släpper in dem om man lovar att de inte lämnar bordet och sitter tyst och fint. Fast det finns också pubar där de verkar gilla barn och gärna serverar dem ett glas cola.
Det finns förstås massor av ställen som är roliga för barn. Muséerna har enligt ryktet bra utbud för barn. Hittills har vi försökt besöka National gallery två gånger, utan att någon i personalen lyckats få fram det barnmaterial som de har en påkostad annonsering om.
Vi har ännu inte gett upp och planerar besök på ytterligare några muséer. Rainforest café tyckte barnen var jätteroligt och de har hittills uppskattat det turistande vi företagit oss. London är för övrigt fullt av statyer som är roliga att klättra på, och det tycks ingen ha något emot att barnen gör. Det gigantiska leksaksvaruhuset Hamley's tar musten ur den mest luttrade småbarnsförälder.
I lekparkerna kan man göra många iaktakttagelser. Barn i Sverige är tränade i att visa hänsyn mot yngre barn och inte tränga sig före utan vänta på sin tur. Det har man tyvärr inget för i en lekpark i London. Där tränger man sig utan att tveka före ett häpet svenskt barn som länge stått och väntat på en gunga. Vid ett tillfälle sa jag till ett barn att det faktiskt var min son som var på tur. Då flyttade hon sig genast, eftersom en vuxen sa till. Det skulle däremot inte så många svenska barn ha gjort. Jag vet inte vilka slutsatser man kan dra av detta, men nog är förutsättningarna annorlunda för de engelska barnen, som börjar i skolan redan vid fyra års ålder.I morgon ska vi besöka evensong i St Paul's, förhoppningsvis med gosskör, om de nu inte har fått sommarlov. Jag hoppas att barnen är välkomna.
