Hej, jag heter Margareta och jag är NIMBY.

Förtätning är det förlösande ordet i Mälardalen. Stockholm och Uppsala ska byggas ihop så att ingen uppstickare längre söderut får en chans att konkurrera om att vara Sveriges ledande storstadsregion. Detta drivs och påhejas av landshövdingar, regional- och kommunalpolitiker från snart sagt alla partier samt av marknadskrafterna. Privata aktörer med mycket pengar men möjligen inte lika mycket intresse av bygden köper upp stora markytor för att exploatera och tjäna ännu mer pengar.

Den lilla människan har inte mycket att säga till om.

I min hemkommun kan man med visst fog påstå att hybris råder. Den saluför sig som landets snabbast växande kommun med en tillväxt på hela 4,7 % under 2015. Varje gång jag kommer till centralorten, det vill säga ungefär en gång i månaden, finner jag antingen en ny rondell eller ett nytt flervåningshus.

Nå, detta berör inte mig personligen. Vad värre är, ska nu även landsbygden exploateras. Medeltida kyrkbyar, sådana vi inte har särskilt många kvar av i landet, ska omges av villamattor.

För "det behövs bostäder". Och alla som tycker att byggandet bör ske med vishet förminskas, förlöjligas och marginaliseras som NIMBYS, det andra förlösande ordet som tydligen är OK att etikettera sina medmänniskor med lite hur som helst. Behovet av att placera sina meningsmotståndare i fack är som bekant stort. Alltså sätts även epitet som byggnadsfientliga, egoister och bakåtsträvare på människor som bara efterfrågar en gnutta eftertanke och besinning i bygghysterin. De som bland annat inser vilka konflikter som kommer att uppstå mellan lantbrukarna och nybyggarna. För det luktar koskit på landet. Och det finns flugor. Och det låter om böndernas fläktar. Och man får inte använda betesmarker och sädesfält som strövområden. Och det kan bli problematiskt om man är allergiker.

Jag har fullkomligt klart för mig att det behöver byggas bostäder. Fast inte så många som det påstås, eftersom Sverige har gott om tomma bostäder. Problemet är att dessa bostäder är belägna i delar av landet där en mångårig landsbygdspolitik från båda de politiska blocken har gjort det mer eller mindre omöjligt att bo. Jag avser de delar av landet som till stor del försörjer storstadsregionerna, men inte får behålla intäkterna. Inte heller får de behålla arbetstillfällena, som centraliseras till storstadsregionerna.

Ett enkelt räkneexempel ger vid handen att om det istället var landets minsta kommun, Bjurholm som hade ökat med 4,7 %, så skulle det innebära 22 nya invånare. Jag är tämligen övertygad om att det inte skulle behöva byggas ett enda nytt hus för att ge dem bostad. Dessutom skulle de nya invånarna bli ofattbart välkomnade och få enormt mycket yta att röra sig på, faktiskt ungefär en halv kvadratkilometer var! Jämför Sorsele kommun som har 0,35 invånare per kvadratkilometer med Sundbyberg som har 5445 invånare per kvadratkilometer. En total skillnad i livskvalitet, men i ärlighetens namn en smula onödigt.

Samtidigt i en annan del av Sverige, där det i dag finns möjlighet att välja mellan att bo i stad, villaområde eller på landet, ska denna valmöjlighet tas ifrån medborgarna. Allt ska förtätas. Och det är de partier som annars gärna talar om valfrihet som driver det hårdast.

Jag kommer aldrig att förstå varför 85 % av landets befolkning ska trängas på en tredjedel av ytan. Många av dem vill ju inte ens, utan skulle inget hellre önska än att kunna flytta tillbaka till glesbygden, eller byta sitt stadsliv mot en lugnare landsbygdsliv.

Stoppa förtätningen. Flytta på jobben istället. Ge vinsterna från skog, vatten och malm tillbaka där de hör hemma och bygg där om det ska byggas.

Och framför allt: Sluta kalla mig för NIMBY!