måndag 11 juli 2016

Cykla med din tonåring

Någon gång tidigare har jag skrivit en reseskildring dag för dag, då jag trott att den kanske kan vara en inspirationskälla för andra, till exempel den här. Nu tänker jag göra det igen.

Yngste sonen skulle levereras till ett fem dagar långt läger på den alltigenom fantastiska Stiftsgården i Rättvik. Maken måste jobba och jag hade ingen lust att köra Lagga-Rättvik t o r två gånger. Istället tog jag med 14-åringen, talade snällt med stiftsgårdens personal som lät mig ha bilen stående där i fyra dygn och gjorde en cykeltur runt Siljan och Orsasjön med Johan. En långsam resa innehållande natur och kultur, motion och historia samt gott om tid för både samtal och egna funderingar. Det var jätteroligt att få se också de små byarna runt Siljan. De flesta av dem hade jag förut ingen aning om.

För att göra resan behöver du
-Cykel med kraftiga däck som klarar grusvägar. Vi valde att hyra treväxlade cyklar med cykelkorgar i Rättvik.
-Cykelhjälm.

Det kan också vara bra att ha
-Cykelväskor. Om du liksom jag tycker att konsumtionssamhället har gått alldeles för långt så lägger du bara ut en fråga på Facebook och får säkert låna. Vi hade varsin cykelväska + cykelkorg. Det räcker gott och väl för fem dagars packning.
-Cykelbyxor. Mina har brunnit upp så jag tillverkade vadderingar av skumgummi och nättyg, som man stoppar in i vilka byxor som helst. Funkar jättebra, åtminstone om byxorna är tighta.
-Cykelhandskar. Jag köpte ett par och klippte dessutom av ett par utslitna längdskidhandskar.
-Siljanskartan med Siljansleden som man köper för 50 pengar på vilken turistinformation som helst.

Alla avstånd är ungefärliga. Jag vet inte exakt hur långt vi cyklade, men cirka 18 mil. Man kan förstås välja bara Siljan eller en dagstur runt bara Orsasjön. Och man kan åka åt valfritt håll. Titta på väderprognosen och se åt vilket håll vindarna blåser. Om du tycker att våra dagsetapper var lagom långa och inte liksom vi har fasta datum att förhålla dig till så är fyra dagar tillräckligt för båda sjöarna. Man kan till exempel börja i Leksand och låta Vikarbyn-Leksand utgöra sista dagsetappen.

Dag 1
Efter bilresa från Lagga, där vi gav oss tid att stanna vid parkeringsfickan i Söderås, 5 km före Rättvik när man kommer från Falun och njuta av den fantastiska utsikten över Siljan, körde vi upp på Rättviks skidbacke där två förtjusta bröder fick åka ett par varv i rodelbanan. Sedan hämtade vi våra cyklar och åkte med den förväntansfulle gossen till Stiftsgården. Klockan var 16:00 och vi bedömde det som visast att lämna Karl i fred på sitt läger. Istället åt vi middag inne i Rättvik innan vi började vår färd.

Utmaningen är att hitta de små vägarna och veta att de inte kommer att ta slut mitt i skogen. Redan före Tällberg förstod vi att skyltarna märkta "Siljansleden" var en vägledning till dessa småvägar. Vi trampade genom sötas små byar som Östanhol och Laknäs och Johan konstaterade snart att man fort blir blind för alla härbren och röda stugknutar. Faktiskt precis som med "pepparkakshusen" de två gånger jag har åkt La route des vins i Alsace. På var och varannan förstukvist stod någon och spelade fiol, om än olika bra.

Leksand var målet för vår korta första dagsetapp och där tog vi in på ett charmigt vandrarhem som också såg ut som en liten dalaby.
Ca 30 km.

Dag 2
Vi hade nu förstått att någon redan hade tänkt ut den resa vi ville göra och att det rimligen borde finnas en karta med cykelvägarna, så vi begav oss till turistinformationen i Leksand. Sonen vet sedan tidigare att varje resa med mamma också är ett kyrksafari. Rättviks kyrka har vi konserterat i ett flertal gånger så den nöjde vi oss att se från utsidan. Även om jag har varit några gånger i Leksand har jag inte besökt kyrkan förut och den ville vi förstås se. Leksands kyrka är verkligen en av landets vackraste och mest speciella kyrkor.

Vi var ännu överrumplade av upptäckten av Siljansleden och missade tyvärr den första valmöjligheten vid Fornby. Den längre vägen längs stranden är förmodligen mycket finare än den väg genom skog som vi tog. Men det var roligt att komma till Siljansnäs och inte minst kyrkan. En mindre energikris utlöstes då det inte fanns några matställen längs vägen. Det avhjälptes tillfälligt genom att stanna och plocka smultron.

Utsikten från Gesundaberget över
Sollerön och nästan hela Siljan
var verkligen lön för mödan!
Väl framme i Gesunda hade vi fortfarande inte ätit mer än en glass och den frukt vi hade med. Vi fick verkligen uppbringa de sista krafterna för att cykla upp till Gesundabergets dalstation. Bara kusin Daniels utsaga om underbar utsikt samt vetskapen om våfflor i toppserveringen fick oss att göra det. Om vi hade varit mätta och energipåfyllda så hade vi nog gått upp men under rådande omständigheter tedde sig linbanan som ett bra alternativ.

Efter våfflor och en tupplur i solen hade krafterna kommit åter och vi cyklade, gnolande på Fäbodpsalm från Sollerön över bron till ön i Siljan som jag velat besöka ända sedan jag som tonåring lärde mig att spela fäbodpsalmen på orgel. Johan håller på med stycket just nu, ett inte helt enkelt stycke ur koordinationssynpunkt.

Vi övernattade på den väldigt fina Sollerö camping. Öns enda (?) restaurang infriade dessvärre de dåliga recensioner jag läst på förhand.Om man som jag är gift med krögare och ekonomiskt beroende av nöjda kunder är det en gåta hur man kan bli så snorkigt bemött.
Ca 45 km.

Dag 3
På campingen erbjöds inte frukost och vi hade inte passerat någon butik sedan Leksand, så det blev överbliven pizza och varsin kopp te till frukost. Efter tre kilometers cykling kunde vi dock inhandla både drickyoghurt och kaffe. Vi ville givetvis gå in i Sollerö kyrka och precis som på alla andra orter vi passerade under resan hölls den öppen för besök. Det är verkligen bra! När vi fick syn på kyrkans första piporgel kunde vi inte låta bli att spela. Luftförsörjningen får man sköta själv med hjälp av en pedal. Altartavlan. föreställande en pelarsal har ett alldeles speciellt djup och är mycket vacker.

Det var faktiskt med ett stygn av sorg i hjärtat som åtminstone jag lämnade Sollerön via den norra bron. I Mora okynnescyklade vi för att hitta vasaloppsspåret som vi båda har åkt på skidor några gånger. Det var mest en kul grej att som omväxling cykla den sista kilometern och in i målet. Vi tittade förstås in i kyrkan också. Det har aldrig funnits tid för det de gånger jag har skidat förbi den.
Zornmuseet var väldigt fint
och lärorikt. Redan Anders Zorn
visste hur man tar en selfie.
Hustrun Emma var möjligen något mer prosaiskt lagd.
Siljansleden är väldigt väl skyltad och bara på några få ställen behöver man tveka hur man ska åka. Utfarten från Mora är ett sådant ställe. Här kan man välja att åka på ena eller andra sidan av Orsasjön och vi blev tvungna att be om hjälp för att hitta till cykelvägen. Om man följer de "vanliga" skyltarna som visar cykelväg till Öna och Östnor och åker bron över Österdalälven så kommer man rätt. Nu vidtog väldigt fina små vägar genom otroligt fina byar. Bonäs, eventuellt Europas längsta radby, är sagolik. Orsa samhälle är i ärlighetens namn den tristaste av de fyra centralorterna runt Siljan, men vägarna på båda sidor av Orsa är kanske de finaste längs hela Siljansleden. Våmhus kyrka fick också ett besök.
Ca 40 km.

Dag 4
Att från vandrarhemmet i Orsa ta sig tillbaka på Siljansleden såg på kartan enkelt ut, men visade sig vara en omöjlig uppgift. Skyltning saknas helt, Vi fick åka in i samhället igen och fråga på turistbyrån. Det förde det goda med sig att vi nu fick komma in i Orsa kyrka som hade hunnit låsas för dagen när vi passerade kvällen före. Trots instruktioner och en orsakarta fick vi fråga ovetande boende i det villaområde vi cyklade igenom, men så småningom hittade vi leden.

Avståndet mellan Orsa och Mora är betydligt kortare på östra sidan av sjön och den här gången gick det fort. Vi passerade i utkanten av Mora och fortsatte med dalahästtillverkningen i Nusnäs som mål. Det var roligt att se och dessutom fick vi resans godaste måltid i den lilla serveringen.

Nu följde en riktigt lång väg med nästan bara skog innan vi kom till Stumsnäs. Kanske inte den roligaste av vägar men definitivt bättre än väg 70. En kort bit strax före Vikarbyn, 500 meter kanske måste man ändå åka på stora vägen och det är lite läskigt. I Vikarbyn tog vi in på ett väldigt trevligt bed and breakfast.
Ca 50 km.

Dag 5
Saker man inte skulle hinna se från bilen.
Även om dag 4 innehöll den längsta etappen hade vi lätt kunnat åka ända till Rättvik. Men vi ville inte störa lillebror och hans läger genom att komma dit i förtid. Vad vi inte visste var att den knappa milen från Vikarbyn bara var en enda nedförsbacke. Dagens cykling tog drygt 20 minuter. Istället hängde vi i Rättvik där tittade på konsthantverk, köpte sallad som vi åt längst ut på långbryggan medan vi pratade om våra fina upplevelser. Att solen sken på oss hela tiden gjorde förstås resan än mer lyckad. Vi avslutade med Rättviksglass innan vi lämnade tillbaka cyklarna och hämtade en lycklig gosse på stiftsgården.

På hemresan gjorde vi en liten omväg till Leksand för att besöka Alfvéngården, för visningstiderna passade när vi var några dagar tidigare. Vi fick en lagom lång visning på en halvtimme som intresserade två gosskorister som sjungit flera av Hugo Alfvéns körarrangemang. Sedan satte vi oss i bilen för att köra hem lagom till ett blixtoväder bröt ut.

Tre timmar senare åkte vi upp på Kärringbacken där en efterlängtad make och far väntade med middag.