Tänk om Victoria tar fel!

Jag tycker det verkar säkrast att hon tar Daniel i ett stadigt tag om armen och går in vid hans sida.

Ett svårt beslut är fattat

Med både besvikelse och sorg har vi tagit beslutet att låta våra barn byta skola. Det var verkligen inte så vi hade tänkt oss. En liten, mysig skola på mindre än en kilometers avstånd. Men om skolan inte förmår lära barnen vad de ska, så är det viktigare än allt det andra.

Ännu har nog ingen av oss landat i beslutet. Men det känns bra att ha tagit det. Vi hoppas och tror att det blir bäst för våra pojkar att börja i den ännu inte färdigbyggda S:ta Maria Alsike.

Det bortglömda traumat

Det pratas en hel del om vad Staffan Westerberg och Vilse i pannkakan har åsamkat oss sextiotalister, men ytterst lite om något mycket värre som kollektivt drabbade oss: Raketosten plockades bort från butikshyllorna. Mitt framför näsan på oss! Ungefär som att hålla upp en påse lördagsgodis framför ett barn och sedan äta upp den själv utan att bjuda.

Ge oss raketosten tillbaka, Kavli- allt är förlåtet!

http://www.who-cut-the-cheeze.se/2008/10/raketost-historien-om-en-internationell-morklaggning/

Pay back time

Efter en trevlig Valborgsmässoafton var det idag dags att betala räkningen, dvs hämta hem bilen. Joggingskorna på, alltså. 5 km är normalt inte särskilt ansträngande, men rakt mot vinden i 6 m/s och lätt uppförsback nästan hela vägen (och dagen efter en trevlig kväll, som sagt) så var det som att springande skjuta en vägg framför sig. Faktiskt en av de värsta löprundor jag någonsin företagit mig.
Vårt valborgskoncept är däremot klockrent. Först sista april i Uppsala (där Valborgsmässoafton inte firas) i mycket liten och lagom dos: Se lite forsränning utan att trängas med folkmassorna från stans bästa utsiktplats, nämligen min arbetsplats.*) Efter det vårsånger och picknick med gosskörens herrstämmor i Engelska parken, ett förhållandevis städat inslag. Sedan hem till Lagga för trevlig middag med goda vänner och avslutningsvis brasa, vårtal och flera vårsånger vid Fridhem (där, liksom i övriga riket, sista april inte firas). Lite av varje, alltså.

Nu återstår bara deklarationen. Blä!

*) för att undvika ryktesspridning vill jag klargöra att jag inte gick upp i något av domkyrkotornen, vilket möjligen hade varit en ännu bättre utsiktspunkt.

Dagens I-landsproblem

Mamma, jag behöver en större sparbössa!"

Om en brud behöver ledas fram till altaret

av sin far för att överlämnas åt den blivande makens ansvar, så kan man ju undra över hur det ska gå till om hon gifter sig för andra gången. Är det då exmaken som ska föra henne fram?

Menar kronprinsessan allvar?

Sveriges nästa regent vill bli förd till altaret av sin far för att han ska överlämna ansvaret för henne till svärsonen. Efter alla dessa år som Victoria har fått vänta på att få gifta sig med den hon vill, tänker hon alltså utföra en handling som symboliserar att hon inte själv har gjort sitt val av livskamrat.
Häpnadsväckande.
http://www.dn.se/debatt/victoria-maste-tanka-om-nar-det-galler-brollopet-1.1081597

Om den anglikanska seden med brudöverföring återfanns följande i Kyrkans tidning för ungefär 10 år sedan:
När det är bröllop i England brukar traditionsenligt fadern föra sin dotter fram till altaret för att överlämna henne till den väntande bruden- ansvaret för kvinnan överförs, så att säga. Nu har de kyrkliga ledarna godkänt ett alternativt förslag,"feministiskt" kallat i tidningen Herald Sun, som innebär att brudparet tillsammans vandrar kyrkogången fram. Kvinnan liksom går av sig själv.