Inlägg
Jag hörde Anders Björk på radio i morse. Han kallar sig "moderat classic". Säkert helt korrekt menade han att Moderaterna vuxit till ett stort parti på bekostnad av renlärigheten.
För knappt två månader sedan analyserade Mona Sahlin valresultatet och det stod helt klart att det inte längre finns någon socialdemokrati i Sverige.
Båda blocken har övergivit sina grundläggande ideologier och närmat sig mitten.
Min enkla slutsats blir att när Moderaterna tar ett steg till vänster så vinner de väljare. När Socialdemokraterna tar ett steg till höger så förlorar de väljare.
För övrigt verkar det inte finnas några socialdemokrater över huvud taget, då en gammal vänsterledare kommer på förslag som ny partiledare.
2 kommentarer:
Jag kan bara hålla med. I ett läge där blocken ständigt ligger på gränsen till majoritet uppstår en slående brist på politiskt mod! Visserligen är jag inte socialist, men jag tror på ett gott samhälle som klarar att utgöra support för alla de medborgare som behöver. Om det ska vara möjligt måste det till en ny kraftsamling för att bygga ett folkhem för vårt århundrade, vilket av rena utvecklingsskäl måste vara något helt nytt. Efter att ha varit ständig patient inom vården under tjugofem år kan jag konstatera att krisen varit städse närvarande under de senaste tjugo åren, att utveckling obrutet gått åt samma håll oaktat regering och att den enda debatt som egentligen förts handlat om privatisering eller inte, vilket är en av de minst intressanta frågorna!! Vem ska våga ta diskussionen om hur vi ska kunna skapa en samhällsöverbyggnad som klarar att producera den myriad av tjänster som ska kunna garantera vårdtillgång, social support och stödförsörjning i den verklighet vi lever i och den som sannolikt kommer? När ska debatten och besluten faktiskt börja handla om det samhälle vi behöver? Det är också slående att rädslan för att ta några frågor på absolut allvar också verkar ha en del att skaffa med den fortgående sekulariseringen. Det har blivit moraliskt acceptabelt att den som har inte ska dela med sig, liksom att man gärna TALAR om de svaga i samhället, men i praktiken inte verkar vara beredda att faktiskt GÖRA något. Det är en ynkedom och ett gravt underbetyg på de ledare i samhället som är mera rädda om sina positioner än det folk de valts att styra. Egendomligt nog förefaller vår tronföljare vara mera i takt med folket, än dess valda företrädare!!
//Fredrik Larsson i Ristjäln
Skicka en kommentar