En gosskorist försåg mig under bussresan till Rättvik med några boktips åt Johan, i och för sig två år yngre än koristen i fråga. När jag kom tillbaka till Uppsala gick jag till biblioteket och lånade Bläckhjärta av Cornelia Funke. En fantasyroman om Meggie, dotter till en bokbindare. När Johan börjar med nya böcker som är på gränsen till för svåra för honom brukar vi i början, för att han ska komma igång, varva med att jag läser högt, han läser högt och att han läser tyst. Så här säger bokbindaren till sin dotter:
"Varje bok borde börja med ett försättsblad. Helst med ett mörkt: mörkrött, mörkblått, för var bok ett som passar ihop med pärmen. När man slår upp en bok, är det som på teatern: först är där ridån. Du drar den åt sidan och föreställningen börjar."
En mycket vacker liknelse.
Ingen av oss hade reflekterat över ifall Bläckhjärta hade ett försättsblad eller inte men nu blev vi förstås nyfikna. Mycket riktigt, ett mörkrött som harmonierade med omslaget. Johan vände blad med en dramatisk rörelse och utbrast teatraliskt:
-Och nu börjar boken!
Sedan fastnade han vid teckningen på titelsidan (författaren har själv illustrerat boken) och sa:
-Titta mamma, man slukas av boken. Jag har inte riktigt slukats ännu, bara blivit lite uppäten.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar