Språkpolis på utryckning.

Det började med familjens stafettroman. En fundering jag länge hade haft blev akut, då jag både för egen och barnens del blev tvungen att reda ut hur man korrekt skriver direkt anföring. Jag lärde mig i skolan, att frågetecken eller utropstecken inte ska skrivas när repliken följs av till exempel sa han, utropade hon eller frågade han. Det är sällan man ser det skrivsättet längre. Ofta skrivs till exempel -Hej! utropade han istället för -Hej, utropade han. Jag sökte hjälp i den underbara facebookgruppen Språkpolisernas högkvarter där jag är med och vet nu att båda skrivsätten är korrekta. Efter att ha läst många kloka poliskollegors kommentarer har jag beslutat mig för att fortsätta på mitt gamla sätt med kommatering.

Efter det grävde jag totalt ner mig i gruppen och mitt största intresse efter musik och skidåkning: det svenska språket. Man har ju liksom tid med det under semestern. Jag lärde mig massor av små språkliga detaljer som man oftast inte ens reflekterar över. Jag har haft jätteroligt! Gruppens medlemmar består av många oerhört kunniga människor såsom lingvistiker, översättare och korrekturläsare. Många musiker och andra kulturarbetare också. Det är inte, som många säkert tror, en grupp förändringsobenägna stofiler. Gruppens medlemmar är språkvårdare, eller språknördar om man så vill, som arbetar för att språket ska förändras i logisk och estetisk riktning istället för i obegriplig och förfulad, och som med emfas anser att det ska göras skillnad på tal- och skriftspråk. Sådana som jag, alltså.

Gruppens namn är förstås ett uttryck för självironi. Bättre att förekomma. Men nog är det lite tråkigt att ständigt få tillmälet språkpolis när man exempelvis vill att en officiell text ska vara språkligt korrekt eller när man tycker det är intressant att diskutera språkvård på samma sätt som det kan vara intressant att diskutera musikaliska tolkningar.

När det gäller matematik eller naturvetenskap så är det aldrig någon som ifrågasätter att allt måste vara korrekt. I fråga om språk och musik är det sällan så noga med den saken. Huvudsaken att man förstår och har roligt, är en vanlig uppfattning. Många lärare rättar inte elevernas stavfel eftersom det anses hämmande.

Till viss del beror det naturligtvis på att språk och musik, till skillnad från naturvetenskap, är levande, böjligt och föränderligt. Men ändå.