onsdag 2 december 2009

Är jag en dinosaurie som tycker så här?

Efter förra skoldiscot har jag försökt få till stånd en sänkning av ljudvolymen. Den här hösten har det flera gånger rapporterats från sjukhus i olika delar av landet att mycket unga människor är både hörselskadade och stressade och inte klarar av att vistas i tystnad.

Döm om min förvåning när det visar sig vara stört omöjligt att få stöd vare sig från föräldraförening eller skolledning. Ingen av dem tycker att det är ett problem! Är det verkligen en stor sak att sänka ljudnivån så att alla barn kan trivas och föräldrarna kan vara lugna? Kan inte vi vuxna hjälpas åt och gemensamt sätta ner foten för att lära barnen att det inte behöver vara så hög volym runtomkring dem och att det inte heller är OK?

Genom min yrkeskompetens har jag relativt goda kunskaper om ljud och hörsel, särskilt vad gäller barn. Men även om man saknar den kunskapen, så kan man väl knappast tycka att det är bra att barnen utsätts för skadliga ljud? Jag har väckt en fråga som jag i min naivitet trodde var angelägen för alla. Den berör vare sig religion, politik, ideologi eller något annat som någon rimligtvis kan stöta sig på. Kanske handlar det helt enkelt om att människor blir vansinniga när någon berättar hur det faktiskt ligger till.

Istället för att rådfråga exempelvis en öronläkare, valde skolledningen att rådfråga elevrådet. Skulle man ha gjort så om saken gällt rökning eller alkohol på skoldisco? För den som har kunskap om ljudvolym och tinnitus är jämförelsen inte särskilt drastisk.

Detta tycks vara ännu en av alla saker man som förälder gör bäst i att hålla tyst om.

Relaterade inlägg: http://foddjuul-giftraab.blogspot.com/2009/12/asgarv.html
http://foddjuul-giftraab.blogspot.com/2009/09/pianopedagog-ja-discokille-nej.html
http://foddjuul-giftraab.blogspot.com/2009/09/kurage.html.

2 kommentarer:

Johan Sittenfeld sa...

Hej Margareta, Jag var inte medveten om att du hade drivit kampanj i denna fråga då hade jag gärna gjort dig sällskap. Även jag blev förvånad över den höga volymen förra gången. Frågan kom upp på skolrådet igår och jag blev också häpen över att så många tyckte att det inte var något problem. Att drabbas av tinnitus måste ju vara en mardröm. Skulle ändå vilja kommentera det du skriver på två punkter. Jag tycker inte att detta är en fråga för rektor och skolan i så hög grad eftersom det inte är de som arrangerar. Man måste nog i första hand ta det med barnen och föräldrarna i den klass som ordnar diskot. Dessutom tycker jag inte att det var fel att fråga elevrådet även om det naturligtvis inte kan ersätta ett utlåtande från en sakkunnig. Det elevrådet hade kommit fram till och sagt till rektor var att det ju fanns olika uppfattningar hos barnen men att det rimliga var att om något barn tycker att nivån är för hög så ska man sänka. Klokt tycker jag men vi får hoppas att de följer det också.
Hälsningar
Johan

Margareta Raab sa...

Jag undrar förstås om LFF:s styrelse är representativ i just den här frågan. Det verkar så oerhört konstigt.

Jag håller med om att det inte i första hand är en fråga för rektor, därför vände jag mig först till LFF. Jag vet inte om du var med vid det mötet. Enligt vår klassrepresentant B "sopades frågan undan, de andra föräldrarna tyckte inte att det var ett problem". Med den bristen på gensvar kände jag mig tvingad att gå vidare, med B:s medgivande. Och jag tycker nog att såväl skola som föräldrar bör hjälpas åt om vi ska komma tillrätta med den säkerhetsrisk som ljudnivån innebär. Det handlar ju om så mycket mer än bara disco, t ex om ljudmiljö i klassrum och på skolgård och hur barnen använder hörlurar.

Jag har inget emot att elevrådet blandas in, men då måste vi vuxna påverka dem i dem riktning vi vill, och det har uppenbarligen inte gjorts. Det är ett stort ansvar att lägga på mellanstadieelever att hantera ljudvolymen. Och hur många skolbarn vågar egentligen säga till när de tycker att ljudet är för högt? Tydligen vågar inte ens föräldrarna.