Inlägg
Min äldste son som alltid varit mycket självständig är, snart åtta år gammal, inne i en alldeles underbar period. Som bortblåst är sexårstrotsen.
Tidigt på mammas födelsedagsmorgon väckte han lillebror för att de skulle göra varsin teckning, instruerade "vi ritar inte krig, för mamma gillar inte det", varefter båda kom sjungande in med kramar, pussar och teckningar.
Han är klok, frågvis, ser konsekvenser och resonerar gärna om rätt och fel. Han övar sin pianoläxa flitigt och på rätt sätt , läser alla texter han kommer över och tar läraktigt till sig instruktioner från mig i skidspåret, slalombacken och på isen. Han är kraftigt engagerad för miljön och släcker tända lampor för att Nordpolen inte ska smälta. Han blir upprörd när kompisar i skolan blir illa behandlade. I kyrkan läser han högt och tydligt med i "Gud som haver" och när vi läser i "Bibel för barn" vill han aldrig sluta. På morgonen när han klär på sig, väljer han färger som passar ihop. Sedan bäddar han sängen.
Ska det vara så här enkelt?
Nåja, i familjen finns även en 5 ½-åring som ser till att jag har ena foten kvar i verkligheten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar