Allt jag inte vill veta om dig.

Via face book har jag fullständig koll på vilka av mina 195 vänner vars barn har vinterkräksjuka, själva har pms, kokar te, dricker te samt är osams med sina syskon och exmakar. Inte särskilt intressant läsning och framför allt obegripligt att integriteten är så låg. Fast fenomenet har ju i åratal uppenbarat sig i diverse dokusåpor. Syns du så finns du.

Jag har kämpat fruktansvärt mycket med att komma fram till att mitt människovärde inte ligger i att vara duktig. När jag började i skolan var jag länge bäst i klassen. Min första ansträngning gjorde jag i sjunde klass när klassen utökades med elever från byarna, där det fanns några duktiga. I gymnasiet blev det plötsligt tufft och på musikhögskolan var man ju verkligen en medelmåtta. Det tog mig tre-fyra år i arbetslivet innan jag begrep varför jag alltid blev deprimerad en vecka efter att sommarlovet börjat och därmed körena slutat: På flera dagar hade ingen sagt till mig att jag var duktig!

Mitt arbetsliv präglas av att stå i centrum. Ingen som inte gillar det skulle välja mitt yrke. Jag får en hel del skit, det ska sägas, men jag får också mera beröm i mitt arbete än de allra flesta. Mina bästa perioder i livet har varit mina föräldraledigheter. Jag har verkligen trivts med att kliva åt sidan, låta en annan människa vara centrum, själv vara anonym och helt gå upp i att serva denna lilla människa.

Syns du så finns du. Just detta har aldrig varit ett behov för mig.