Nattliga kulturfunderingar

Kultur: JA

Kultur: NEJ

Jag kommenterade ett facebookinlägg om kulturpolitik. Utgångspunkten var den här debattartikeln om vänsterns tyranni över kulturen. Jag fascinerades av övriga kommentarer, flertalet starkt lutande åt höger och har grunnat på dem i ett par dagar. Själv har jag aldrig övervägt att engagera mig partipolitiskt, bland annat för att jag inte känner hemvist i något enskilt parti, eller ens i något block.

Min första reaktion är hur själva ordet kultur ständigt ofredas och påstås inbegripa allt möjligt. Visst finns det en samhällsvetenskaplig betydelse av ordet (all mänsklig aktivitet) men när vi talar om kulturpolitik bör vi nog hålla oss till den humanistiska betydelsen (konstnärlig odling). Att till exempel kalla utformningen av Slussen eller den sänkta restaurangmomsen för kulturfrågor är mig totalt främmande. Arkitektur är kultur, men inte frågor om hur man enkelt och utan risk för trafikskador eller överfall förflyttar sig från tunnelbanan till bussen. Jag tycker att Slussendebatten är en synnerligen perifer kulturfråga (utom möjligen för stockholmarna, vilket förstås omedelbart lyfter frågan till en riksangelägenhet...). Ordet matkultur existerar visserligen, men det har, om än något, så väldigt lite med kultur att göra. Faktiskt bara lite mer än exempelvis bakteriekultur och kroppskultur.

Kulturpolitik för mig, det handlar om att tillsätta kulturtjänster, tillse att alla barn får ta del av kultur oavsett om deras föräldrar tar ansvar för det eller inte, sprida smalkultur, säkerställa att marknaden inte tar makten även över kulturen.

Den andra reaktionen är att kulturen i alla val jag har erfarenhet av, har varit en ickefråga. Jag har inför valen aktivt sökt efter besked om vilken kulturpolitik de olika partierna vill föra. Vänstern har haft väldigt lite att komma med, högern i stort sett ingenting.

Men efter valet, då verkligheten tar vid, då kommer snacket om att kulturen ska finansiera sig själv. Den ska bekostas med sponsring och allt möjligt förutom allmäna medel, även kallat bidragsträsket. Om skattepengar ska användas så ska det ske i form av en kulturpeng som varje medborgare själv förfogar över. Slutsats: Stäng operan, slå undan benen för de fria grupperna och alla andra som inte sysslar med populärkultur. Ge folket vad de tror att de vill ha eftersom de inte känner till något annat.

Om detta är det enda högern kläcker ur sig om kultur, då är det inte konstigt att kulturarbetare med överlevnadsinstinkt röstar rött.

Vi är många som skulle välkomna ett större och mera kreativt engagemang i kulturfrågorna från båda blocken. Personligen är jag som sagt en politisk hedning. Kom och fräls mig!