Inlägg
Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.
En norska som sedan länge är bosatt på Gotland bad att få berätta om sin egen upplevelse kring detta. Ungefär så här sa hon:
"Mina föräldrar var väldigt noga med att lära mig att stå för vad jag tycker. De sa ofta till mig att jag alltid har rätt att ha en egen åsikt, även om alla andra tycker annorlunda. Jag levde efter det och det fungerade bra under hela min ungdom. Jag blev bemött med respekt. Men när jag kom till Sverige...
Vi tror att Sverige och Norge är så lika, men detta är en verklig kulturskillnad. I Sverige, och särskilt på Gotland blir man betraktad som sjövild om man uttrycker en avvikande åsikt. Man blir stämplad som arg, ilsken och bitchig."
Jag lyssnade, och jag kände igen mig. Jag såg ett samband som jag tidigare inte sett. Att alltid tala sanning och stå för sin åsikt var precis vad jag själv fick lära mig av min norske far, en man som själv levde som han lärde. Och ofta, ofta känner jag att andra tycker att jag är besvärlig och klumpig när jag uttrycker min mening och kläcker ur mig sanningar. Men aldrig har jag kopplat ihop det med nationalitet!
Om det är så, vad beror det på? Jag träffade min bror några dagar senare och berättade vad jag upplevt. Vi kom fram till att det norska folket som är präglat av ockupation och frihetsberövande, kanske har ett mycket större behov av att uttrycka sin egenart och individualitet än svenskarna.
Följdfrågan blir då huruvida det är svenskarna som är slätstrukna, likriktade och konflikträdda eller norrmännen som är ouppfostrade och saknar stil. Och nästa fråga är: Vad är då jag- svensk eller norsk?
Fenomenet är tydligt på facebook. Så länge man skriver roliga, glättiga saker och lägger ut rara bilder på barnen så blir det många gillanden och kommentarer. Men om man lägger ut en åsikt så är det dödstyst. Märkligt.
Vad vet jag? Jag har i alla fall många gånger funderat över detta med att ha en egen åsikt, bland annat här: http://foddjuul-giftraab.blogspot.se/2009/09/kurage.html
 |
| Vi är neutrala, vi. |
3 kommentarer:
Är det verkligen rakheten och ärligheten folk då reagerar på? Kan det inte vara bristen på uppenbar omsorg om hur det man säger tas emot? De jag känner till som folk brukar fnysa åt bakom deras rygg i just dessa frågor, är människor som har mycket litet till övers för andra människors känslor, och som håller sin egen prestige och plats på scenen extremt högt (på andras bekostnad). Rak och ärlig kan man vara, men det utesluter inte att man är flexibel och empatisk mot sin meningsmotståndare. Respekt förtjänar man för sina åsikter endast om man har hyfs nog att framföra dem på ett sätt som ger precis lika mycket plats åt andra som åt sig själv...inte alla "raka" människor äger denna förmåga tyvärr.
Hej "Anonym",
det skulle vara intressant att fortsätta samtalet med dig, men då måste du först kliva ur anonymiteten och framträda med ditt riktiga namn.
Skicka en kommentar