Sommarens läsning- en dyster historia.

Sommaren 2012 har för mig inneburit några lärdomar, bland annat att jag ska sluta läsa svenska kriminalromaner. Min familj och jag mötte våren och sommaren utan en enda bok i vår ägo, men i diverse hjälpsändningar från vänner fick vi litteratur.

Sara Kadefors, Linda Olsson, Kepler, Mari Ljungstedt, Åke Edwardsson, för att inte tala om Leif GW Persson.Virriga och obegripliga historier med alltför många dialoger och för lite berättande text, för mycket sex- mord- och kändisdravel.

Nej, ska jag läsa deckare så ska det vara norskt: Jo Nesbö, han kan skriva, han! Och riktigt läbbiga mord klämmer han ur sig. Harry Hole är en riktig norsk oinställsam hårding, fakstiskt i klass med min gamle pensionerade favorit, skotten kommissarie Rebus (Ian Ranking). Jag har några olästa böcker kvar i Holeserien att se fram emot. Nesbö har också skrivit Huvudjägarna, som inte handlar om Harry Hole. En fullständigt vrickad och overklig, men ganska underhållande historia.

I mitten av semestern hade jag verkligen fått nog och bestämde mig för att läsa något riktigt välskrivet. På loppis snubblade jag över På landet i Paris av Herman Lindqvist. Karln må ha dålig koll på historien, men berätta historier, det kan han! Jag skrattade så att jag tjöt, jag var road hela boken, framför allt den första halvan där han kåserar om sin tillvaro som villaägare i Paris environger. Å, vad det är härligt med skribenter som behärskar språket!

Nästa bok blir Therese Raquin. Den läste jag för 25 år sedan, men klassikerna tål att läsas igen, fast man vet hur de slutar. Snacka om mord!