Första rapporten från Tärna

Nu har vi snart varit i Tärnaby i en vecka. Hela veckan har varit riktigt kall, men också solig. Vi bor i en tvårummare i ett 60-talshus, inrett i 70-talsstil (köket och vardagsrummet) samt 80-talsstil (sovrummet). Faktiskt jätteskönt att ha små ytor att städa och få saker att underhålla.

Både Jakob och jag jobbade i fullt tempo alldeles inpå avresan. Under sista kvällens packning, insåg jag skillnaden gentemot vår förra tvåmånaders vistelse i Tärna: då var jag föräldraledig och hade endast ett krypbarn att hålla reda på samtidigt som jag packade. Strax före midnatt i fredags kväll, tog jag beslutet att ensam packa färdigt så att Jakob kunde sova och köra bil dagen därpå. Jag har ju en tendens att efter 40 genomföra allt sådant jag aldrig gjorde då jag var tonåring. Sagt och gjort: jag la mig inte alls utan stannade uppe för att tvätta och packa hela natten. Sedan sov jag i bilen och tog över ratten först i Vilhelmina. Och hann bara ungefär tio mil innan en stor älgko stod mitt i vägen. Jag hann stanna, men efterår var jag helskakis. Jag har faktiskt aldrig haft en älg rakt framför motorhuven förut. Trots allt kom vi lyckligt fram och möttes av vår hyresvärd Maj- en helcool tant, som verkar tycka det är roligt att barnen kommer ner för att prata lite, ibland utan att knacka först.

Inte oväntat är Kalle den som gör störst framsteg i pisterna. Han åker de största backarna utan problem och kan själv ta emot knappliften. Johan försöker vi motivera att göra riktiga carvingsvängar och inte åka rakt utför. Nu har han i alla fall börjat träna med den anrika klubben TIK Fjällvinden, vi får väl se vad det kan resultera i. Man måste ju börja tänka på försörjningen på ålderns höst...

Det var allt så här långt. Jag återkommer med lite foton när vi fått det trådlösa bredbandet och jag slipper gå till biblioteket för att blogga. Hej!