Om prestationer, nervositet och vardagsglädje

Nu har jag gjort mina två prestationer under kyrkomusikveckan. Konserten igår blev fin, och flickkören fick enormt mycket beröm. I kväll hade gosskören vesper, och de sjöng så fint som det blir när de lyckas fokusera. Det känns bra. Det är jätteroligt att göra en sådan här satsning ibland, fast jag har varit mer än vanligt nervös. Nu återstår en del kontorsjobb samt hemmavid packande och tvättande inför avresan på lördag. Och inte minst Orgelskoj på fredag, det projekt som ligger mig varmt om hjärtat: att barnen får sin egen dag i orgelinvigningsveckan.

Det här med nervositet är intressant. Jag hörde på radio om någon ny realityserie som handlar om intagning till operahögskolan eller något liknande. En av de medverkande berättade om att en del av utbildningen består i att hantera nervositet. Jag tänkte: Tur att du inte vet att det bara blir värre med åren.
Mitt i konsertstressen händer det "riktiga" saker: Som i söndags när gosskörens förskola sjöng på familjegudstjänsten i Helga trefaldighets kyrka.
Avspänt och nära. Eller i måndags morse, när Kalle och jag tittade ut genon fönstret och fick syn på två rävar. Tyvärr tror jag att mitt fotograferande avbröt deras parningsakt.De försvann och lämnade endast spåren efter sig.

Lite senare hörde vi rävarna yla i skogen.