Ett helt år till nästa tillfälle!

I morgon är det dags för mitt årliga Helsingforsbesök. Tillsammans med en liten grupp ungdomar lussar jag på svenska ambassaden. Det brukar vara jätteroligt. Det är också årets enda tillfälle då jag tar på mig lucialinne. Notera att det sker utanför rikets gränser, då jag för övrigt anser att tanter över 30 inte ska hålla på med sådant.

Under de sex närmaste dagarna ska åtta konserter genomföras. Helt normalt för den här årstiden. Det är svårt att hinna med allt men jag är lugnare än någonsin, då vi numera är 1½ person som utför det arbete som jag tidigare gjort helt ensam. Kören är också lugnare och jag är gladare. Mest är jag innerligt tacksam över att jag har så lyhörda chefer. Jag vet att det är långifrån alla förunnat.