Är du feminist?

Frågan ställs till politiker och kändisar i snart sagt varenda intervju. Alla svarar givetvis ja, för allt annat vore fullständigt politiskt inkorrekt. 

Jag som inte är tillräckligt känd för att få frågan, svarar så här: Det beror på hur man definierar ordet feminist. Jag tycker givetvis att det är en självklarhet med lika lön för lika arbete. Jag anser också att vi omedelbart måste se till att kvinnor får samma chanser till höga ämbeten som män.

Men jag tycker inte att det ska ske genom könskvotering. "Må bäste man vinna" är ett användbart uttryck. Jag har heller inga problem med att ordet man i uttrycket används i betydelsen människa. Den som är bekväm med att byta alla man i språket mot en, får gärna göra det. Det provocerar mig inte det minsta. Inte ordet hen heller. Men själv har jag hittills inte haft behov av de två orden. Kanske får jag det en dag och i så fall börjar jag naturligtvis att använda dem.

Inte på minsta sätt förstår jag budskapet i boktiteln "Liten handbok i konsten att bli lesbisk" eller liknande budskap. Varför kan man inte bara få vara som man är, hetero-, homo-, bisexuell eller något annat? Av vilken anledning ska man sträva efter att bli lesbisk? Har det möjligen blivit mindre fint att vara heterosexuell?


"Det finns inga rosa brandbilar
i verkligheten!" utbrast
sonen irriterat.

Jag blir vansinnig på somliga företag, särskilt inom leksaks- och barnklädesindustrin, som gör vinst på att förstärka det stereotypa könstänkandet. Skillnaden på pojkar och flickor är inte så stor som man länge har trott, men de finns, även om de naturligtvis är generella och undantag också finns. Vi som arbetar med gosskör vet det och många andra vet det.

Visst är jag på det klara med att jag kommer att få skit för det jag nu skriver. För det retar gallfeber på många som utformar sina politiska agendor utifrån hur de önskar att verkligheten skulle vara, men utan någon erfarenhet eller kunskap om hur den verkligen är. Med drygt 25 års erfarenhet anser jag mig kunna säga att jag VET ett och annat. Jag VET att det inte fungerar att ha pojkar och flickor i samma barnkör. Inte i skolåldern i alla fall. Jag känner inte till en enda kör som har lyckats få fler än några få exceptionellt modiga pojkar att frivilligt stanna kvar i den blandade barnkören. Och jag VET att anledningen till detta är att pojkar och flickor behöver helt olika repetitionstempo och attityd för att tycka att det är roligt. Alla mina gosskörledarkollegor vet det också.

Konsten är tidlös och har alltid stått över olika tiders olika politiska agendor. Sjungande korgossar har funnits åtminstone sedan 300-talet, kanske tidigare. Organiserade gosskörer sedan 900-talet. Nu, på 2010-talet, blir vi gosskördirigenter med jämna mellanrum ansatta av aktivister med högt genustänkande och lågt kulturmedvetande för att vi separerar pojkar och flickor i vår verksamhet och dessutom har mage att påstå att de bör bemötas en aning olika. Såvitt jag vet har ännu inte landets skickliga dam- och manskörer ställts till svars, men det kanske är en tidsfråga.

Paminas och Papagenos duett i Trollflöjten kan knappast passera den genustänkandes nålsöga. "Han och hon, hon och han. Kärlekens gåva är kvinna och man." (Fritt ur mitt minne, kanske inte helt korrekt.) Men det tar konsten inte hänsyn till, precis som man inte kan läsa vare sig Tintin, eller böcker av Lennart Hellsing och Jules Verne om man kräver att allt ska passa in i dagens rastänkande.

I kunskapshänseende är jag övertygad om att pojk- och flickskolesystemet är överlägset dagens svenska skola. Att separera pojkar och flickor gör det mycket enklare att behålla koncentrationen i klassrummet. Dessutom skulle det säkert kunna utjämna den skillnad på studieresultat som finns mellan pojkar och flickor, då man kunde utforma undervisningen på det sätt som passar bäst. Men jag förstår givetvis också att det finns poänger med att blanda pojkar och flickor i skolan som väger tyngre.

Jag har alltid beundrat Gudrun Schyman. Nej, för resten, inte när jag var liten och trodde att sosse och VPK var svordomar. Men i vuxen ålder gör jag det, för att hon är skicklig, rolig, retorisk och snygg. Hon tillhör det riktigt tunga gardet av svenska politiker. Hon, Carl Bildt och några andra. Men i ärlighetens namn måste jag säga att hon gjorde sig bättre i Vänsterpartiet än i FI. Frågar ni mig så är Gudrun Schyman det bästa med FI.

Så- är jag då feminist? Somliga säger kanske nej efter att ha läst detta. Men jag förbehåller mig rätten att själv svara på frågan. Och mitt slutgiltiga svar blir nog att jag inte har något behov av sådan klassificering.