Dagens spaning.

Sjukdom resulterade i en helg på tu man hand med tolvåringen medan resten av familjen åkte på släktkalas. Mysigt på sitt sätt, förstås. Bland annat har vi haft gott om tid för den nya skolans många läxor. Jag har alltid försökt lära barnen attityden att man inte bara behöver plugga in exakt det man fått i uppgift utan istället passa på att insupa de kunskaper som tillfället ger möjlighet till. Alltså att inte bara lära in de understrukna glosorna, utan även de andra. Att läsa hela texten även om man inte måste och ställa följdfrågor om innehållet, utöver de frågor som läroboken eller läraren har ställt. Att tänka själv och förstå texten istället för att bara lära sig utantill. För jag har uppfattningen att det här med att lära in precis bara det man behöver för att klara ett prov är en väldigt svensk företeelse. Jag tycker mig ha sett en helt annan inställning hos ungdomar med andra nationaliteter och jag tror att våra svenska ungdomar kommer att få svårt att mäta sig i kunskapsjämförelse. Ja, det vet vi redan genom Pisarapporten att de har.

 

Så när vi gjorde engelskaläxan (Johan gjorde, men vi läste tillsammans och pratade om texten) så bad jag honom att inte bara läsa den på engelska utan också översätta den till svenska. Det var en aha-upplevelse. För då fick jag anledning att påpeka, att det inte är riktigt korrekt att översätta He is called Simon med Han kallas Simon och att man inte kan översätta spend time med spendera tid, eftersom spend visserligen kan betyda spendera, men då enbart i fråga om pengar. I fråga om tid heter det på svenska tillbringa.

Detta är ju något som även många- åtminstone yngre, vuxna saknar kunskap om. Eller har kunskap men har glömt. Eller aldrig har fått förståelsen för varför det är viktigt. På samma sätt används underliga direktöversättningar av engelska uttryck som till exempel starta upp och stänga ner. Listan kan göras lång. Tanken har inte tidigare slagit mig, men nu såg jag tydligt värdet av att inte bara läsa främmande språk utan också översätta dem tillbaka till svenska. Man ser och förstår att samma ord kan ha skiftande betydelse eller valör valör på olika språk. 

Dagens spaning från en språkintresserad ickepedagog är således: Ges det i skolan tid att göra löpande textöversättningar till svenska, alltså inte bara översätta glosorna, och kontrollera att det svenska språket i översättningen är korrekt? Eller utgår man ifrån att eleverna förstår texten och nöjer sig därvid?