Pryl jag inte klarar mig utan

I går kväll blev klyschan "man förstår inte värdet av vad man har förrän man förlorar det" verklighet för mig. Jag skulle laga kläder och min fingerborg var försvunnen! Idag hittade jag den, men mina fingrar är sönderstuckna. Inte oväsentligt med tanke på att fingertoppskänsla bokstavligt talat är en betydande del av min arbetsdag. Och ändå har jag en känsla av att det inte går att hitta en person under 35 som äger en fingerborg. Hur överlever de?

För att växla in på ett annat spår: Det var som när jag på Goder afton lånade ut en underkjol till en av de 20-åriga herrarna i gosskören. (sant!) Han tyckte att det var ett svalare alternativ än långkalsonger under stjärngosselinnet, vilket man behöver när man har starka strålkastare på sig, annars blir spirorna lite väl synliga. Då var jag tvungen att fråga om inte hans flickvän äger en underkjol. Det gör hon naturligtvis inte. Det gjorde jag när jag var 20.

Spår 3: Även hantverkarna använder numera kjol, av samma skäl som stjärngossen ovan. Vi har ett par hantverkare i bekantskapskretsen, som ivrigt välkomnar "blåkilten". Och de försäkrar att de har kalsonger under när de är uppflugna på byggnadsställningen...