Hälsporre är inte ett efternamn.

Vanitas vanitatum.

Nej, jag vet: Jag har varken cancer, har brutit bäckenet eller ska gå igenom en ansträngande bukfettopereration för att ta några exempel i min närhet. Jag har bara hälsporre. Men det gör ont och tvingar mig att förändra mitt fysiska betende på ett sätt som jag starkt ogillar. Farväl löpning. Tack och lov går det bra att åka skidor. Till sommaren är det cykling och simning som gäller. Långpromenader är inte att tänka på.

Här är min nya kollektion:

Nya konsertskorna är faktiskt både snygga OCH uthärdliga.

Vad hälsporren beror på vet jag inte riktigt, jag uppfyller samtliga tre riskfaktorer som jag läst om: Har högt fotvalv, har tränat mycket och gått i dåliga skor. Till exempel bedrog snålheten visheten genom att jag väntade alldeles för länge med att byta ut de förra utslitna joggingskorna. Så länge att jag nu inte tycks ha användning för de nya.

För någon månad sedan visste jag inte ens vad hälsporre var för något. Med stigande ålder tvingas man dock till flera smärtsamma kunskaper och insikter.

Hälsporre är en sjukdom. Inte ett efternamn.