Här vill jag leva och här vill jag dö.



Carl Milles lämnade sin hembygd Lagga för Stockholm.
Ängeln skänkte han till Lagga kyrka i samband med
moderns begravning.


Vimsigheten tilltar. Hela söndagen och halva måndagen letade jag efter min plånbok. För en stund sedan fann jag den på SAAB:ens motorhuv, där den hade legat sedan i lördags kväll, alltså ungefär i 42 timmar. Jag la den där medan jag lyfte Johans cykel från bilen till cykelförrådet. Om detta hade skett i stan så hade plånboken förmodligen varit försvunnen efter 42 minuter.


Att bo på landet har förstås både fördelar och nackdelar. Efter 19 trivsamma år i Stockholm, varav 16 i innerstaden, är jag dock nöjd med stadslivet och kan inte ens tänka mig att bo i Uppsala, som annars är en utmärkt trevlig stad att arbeta och tillbringa en hel del tid i. Kanske ändrar jag mig, men jag tror inte att jag någonsin mera vill bo i tätort. Om jag kommer att dö i Lagga vet jag inte, rubriken till trots. Jag tror snarare att Jakob och jag bosätter oss på fjället när vi blivit pensionärer, om vi nu får leva tills dess.