torsdag 3 mars 2011

I fädernas spår

Idag för nio år sedan satt jag tidigt på morgonen i TV-rummet på Karolinska sjukhusets förlossningsavdelning med en nyfödd gosse i famnen och såg de första vasaloppsåkarna ge sig iväg. Jag var själv anmäld men fick alltså förhinder att starta...

Det var ett mycket efterlängtat barn som jag hade fått vänta på i många år. Sitt namn fick han efter sin far och flera tidigare släktingar, samt efter sin morfars far. Så född på vasaloppsdagen han är, är han idag en mycket god skidåkare. Han sjunger i gosskören och spelar piano. Och så är han en omtänksam och godhjärtad pojke som värnar om miljö och rättvisa. I morgon är det kalas för klassen och han har bett dem att inte ha med presenter utan istället ta med en slant till det barnhem i Nairobi som hans moster snart ska besöka.

Grattis på födelsedagen, älskade Johan Jakob! Här sitter jag med tårar i ögonen och skriver precis en sådan skryttext om min son som jag egentligen försöker avhålla mig från.

1 kommentar:

Jenny sa...

Man får skriva just sådana skryttexter om barnen. Det är det vi är till för, vi föräldrar. Att ständigt bli påminda om hur fantastiska de där mänskorna är, ungarna man fått.