söndag 27 februari 2011

Höger och vänster

har jag alltid haft svårt att skilja på. Det är visst en kvinnlig åkomma. Även politiskt slås jag av hur ointressant höger-vänsterindelningen ofta är.

Jag är oerhört tacksam över barnens nya skola. De lär sig så mycket och de får vistas i en trygg och vänlig miljö byggd på goda värdegrunder. Skolan är en friskola, vilket jag aldrig har varit någon särskild förespråkare för. Men jag står mig själv och mina barn närmast och när kommunen inte lyckas hålla en acceptabel kunskapsnivå så tycker jag det är självklart att flytta barnen någonstans där de får en god undervisning. Det handlar ju om något mycket avgörande för deras framtid och då kan inte principer om ideologier få styra valet. De är mig fullkomligt likgiltiga.

Jag är inte så insatt, men jag tror att det var en högeridé att lägga ansvaret för skolan på kommunerna, istället för staten. Det finns säkert utmärkta kommunala skolor, likväl som det finns usla privata skolor, men man kan konstatera att det saknas en lägstanivågaranti. Som förälder har man helt enkelt ingen "sämre-än-så-här-blir-det-inte-gräns" att förhålla sig till. Möjligen skulle en statlig skola kunna garantera en lägsta kvalitetsnivå.

Skolgårdens utformning, kamratskapen, fritidsverksamheten osv är viktiga saker. Men kunskapsnivån i kärnämnena har för mig högsta prioritet. När man blir tvungen att göra ett aktivt val huruvida barnen ska vara kvar i den skola de per automatik har placerats i, blir allt annat sekundärt. Så valde vi och det blev väldigt bra för våra barn.

Inte undra på att jag aldrig har lagt mina valsedlar med någon som helst övertygelse.

S:ta Maria Alsike

Inga kommentarer: