fredag 25 februari 2011

Sportlov på hemmaplan är underskattat,

särskilt en vinter som den här. Eftersom vi förlägger våra skidveckor till norr- och västerbottensfjällen tycker vi att påsklovet passar bättre för skidresa än sportlovet. I år när påsken är så sen, åker vi till Riksgränsen.
Jag är förtjust i det gamla ordet vintersportlov. Jag minns att jag som barn gick både skid- och skridskoskola på lovet. Årets sportlov inledde jag i fredags med att åka det utmärkta elljusspåret i Knivsta innan jag hämtade hem barnen från skolan. Lördag-söndag genomfördes för femte året i rad skidresan till Kungsberget med fyra andra laggafamiljer. Vi åker upp på lördag morgon. Efter en dag i backen tar vi in på vandrarhem där vi lagar mat tillsammans och har en trevlig kväll. Efter ytterligare en skiddag bär det hemåt på söndag kväll.

Jag har varit delvis ledig under lovet och jobbat hemifrån, så barnen och jag har varit hemma. Det blev flera dagar i elljusspåret. Pojkarna är nu så stora att jag kan placera dem i varsitt lagom långt spår. Själv åker jag fram och tillbaka och kollar att de inte kommer vilse i någon spårkorsning. På så sätt får jag själv ett skapligt träningspass. Till min glädje börjar jag äntligen återfinna något av den goda skidteknik jag hade som ung. Längdåkning är en härlig motionsform, mer allsidig än någon annan träning (simning är nog också väldigt allsidigt), och skaderisken är minimal, jämfört med till exempel löpning.

Andra dagar blev det skridskor eller pulkaåkning. Onsdagen var veckans kallaste och skönaste dag. Vi klädde på oss massor av kläder och gav oss iväg till Kasby, Laggas lokala pulkabacke. Kullen är verkligen inte hög, men uppe på toppen gassade solen så att det var som att sitta på en fjälltopp. Jag tog av mössa, vantar och jacka och satt och solade medan Johan och Karl åkte pulka och lekte sjörövare.

Sportlovet kan också vara ett kulturlov. Jag hade tänkt ta med killarna till Stockholm och se terracottarmén, men missade att utställningen stängde i söndags. Det var retligt, för jag hade verkligen velat se den. Men Johan har övat dubbelt så mycket som vanligt på piano och gjort framsteg. Få se om vi kan få in något museibesök under helgen som återstår.

Och jag ser mycket fram emot påsken i Riksgränsen. Naturnära skidåkning i riktig vildmark. Där finns ingen elektrisk belysning i liftsystemet, eftersom de bara har öppet när solen lyser. Säsongen startade för en vecka sedan och pågår maj ut, plus midsommarhelgen.
Ingen har ännu kommit på den idiotiska tanken att spela musik i liften. Gud give att det aldrig må ske.

Inga kommentarer: