I morgon är årets värsta dag.

Jag gruvar mig för morgondagen då det är dags för den årliga synfältsundersökningen. Farbror ögondoktorn är en mycket vänlig man med det ovanliga namnet Eythor, men han plågar livet ur mig med sin starka lampa som han riktar rakt i pupillen. Det är hemskt, nästintill outhärdligt. Innan dess har jag fått något som ser ut som gul karamellfärg i ögonen och som gör att jag skrämmer slag på alla jag träffar under resten av dagen.

Sådana vidrigheter tvingas man uthärda om man har glaucomhereditet. Visst låter det tjusigt! Det betyder att jag har ärftliga anlag för grön starr och årligen bör göra en tryckmätning.

Dessutom är jag nästan säker på att jag drabbats av något ännu stiligare: hälsporre. Jag tycker att det låter som en högreståndssjukdom.

Det gäller att åldras med värdighet.