En helt vanlig torsdagsmorgon

06:30. Jakob åker flygande Subaru nerför uppfarten till vårt hus. Han är millimeter (inte centimeter) från att köra på Cittran. Turligt nog kommer ingen bil på landsvägen.

07:25. Mor, söner och katt försöker till fots/tass ta sig ner för samma backe. Efter att ha ramlat ungefär fem gånger var ger vi upp och åker ner på rumpan istället.

07:56 har vi insett att inte heller skolbussen tar sig fram idag och sätter oss (efter att jag halkat upp och nerför backen en gång till för att hämta bilnycklarna) i bilen. Cittran kom inte uppför backen igår kväll så den står smidigt parkerat längst ner. Dock utan barnstolarna som finns i Subarun. Med en hastighet på 50 km/h kör jag 2 gånger 8 kilometer.

08:50 försöker jag än en gång parkera bilen nedanför backen. Bilen börjar glida och ställer sig på tvären framför grindöppningen. Jag kommer ingen vart.

Jag tar mig ytterligare en gång upp och ner för backen. Bara den som känner till vår uppfart begriper hur avancerat det är. Passar på att borsta tänderna och duscha i väntan på hjälp.

09:25 blir bilen utdragen på vägen av två bönder och en traktor. Jag kör nästan lika långsamt som tidigare 1 ½ mil till jobbet, dock i bris eftersom elsystemet precis hänger sig och sidorutan inte går att stänga. Det känns knappast ens som ett problem....

09:40 är Jakob en hårsmån från att bli påkörd av lastbil som inte går att få stopp på i en korsning.

Annars hände inget särskilt i morse.

Vare sig i norra Norrland eller någon annanstans har jag tidigare upplevt en så svår halka.

Citroën till salu. Obetydlig defekt på elsystemet...