Gosskörledare kräver: Kriminalisera målbrottsligheten!

Det finns dock metoder för att förhindra målbrottet.

Det händer varje månad: en gossopran kan inte längre vara sopran och blir alt. Eller en gossalt lämnar för evigt sin gossetid och blir målbrottare, för att så småningom infinna sig i tenor-, bas- eller kontratenorstämman. Det är lika sorgligt varje gång, för jag har följt många av pojkarna sedan de som åttaåringar kom till gosskören. Pojkar med spröda och vingliga röster som på några få år har utvecklats till oerhört rutinerade sångare som sjunger de svåraste sopranpartier.

Gossar beundrar herrar och herrarna bär sitt ansvar med stolthet. De har själva börjat i gosskören som åttaringar och minns mycket väl hur de såg upp till de äldre. Jag har hört dem säga "Jag har fått så mycket av gosskören och nu vill jag ge något tillbaka" eller "När jag var gosse, beundrade jag herrarna och nu vill jag vara en god förebild att se upp till". Många stannar 15 år eller mer i gosskören. Den som tycker att gossar och herrar är otidsenliga uttryck göre sig icke besvär att försäka ändra på den saken. Gosskorister håller stenhårt på begreppen.

Även om det finns en längtan att bli som herrarna, så är det omvälvande för en gosse att förlora sin ljusa vackra röst, som har burit honom och gett honom så mycket uppmärksamhet. En duktig gossopran blir upphöjd på ett sätt som en sjungande flicka aldrig blir. Skälen är två: Det är mycket ovanligare med sjungande pojkar och gossopranens karriär är kort. Att gå från gossopran till baryton är ett steg från upphöjdhet till anonymitet. Inte sällan kämpar pojken emot målbrottet och man får som körledare hjälpa honom att hitta sin mansröst.

Körledaren blir av med sin kanske mest rutinerade alt som omöjligt hinner lära in alla tenorstämmor till konserten om några veckor. Eller sopransolisten som verkligen inte kommer att klara sitt solo. Visst har man ett tjog nya förmågor på lager, men det tar tid att lära upp dem till att bli lika bra som en tolvårig gossopran som strax ska in i målbrottet. Precis när de är som bäst så är det redan över.

Om gossrösten och målbrottet föreläser jag så och då. Den som är intresserad kan läsa här: http://www.unt.se/halsa/tidigare-pubertet-tystar-skoumlnsaringngen-257202.aspx

En äldre kollega som lärt mig mycket av det jag kan om gosskör, salig Kurt Romberg sa en gång till en flerhundrahövdad gosskör:
-Det finaste man kan vara är gossopran. Det näst finaste är kontratenor. Sedan vågar jag inte fortsätta.

Det vågar inte jag heller.