En sportfånes funderingar

Jag är gift med en östgöte. De är trevligt folk med en smågullig dialekt som de själva kallar för "oikssvenska". Maken som kommer från Vreta Kloster har just meddelat att Linköping leder elitserien (i hockey, för den som inte själv omedelbart begriper det). Igen, tvingas jag tillägga.

Jag konstaterar att något har skett med vintersporten ishockey. Förut var toppstriden närmast en intern uppgörelse mellan norrlandslagen. Den senaste SM-finalen spelades mellan HV 71 och Linköping. Det kändes jättemärkligt, det ju typ två skånelag!

Det lag som vinner SM i ishockey är numera det som har råd att köpa in flest spelare. Det kanske inte är så mycket att oja sig över. "Må bäste man vinna" gäller givetvis oavsett på vilket sätt man blivit bäst- undantaget dopning förstås. Men lite sorgligt blir det när man tänker på vad ideellt arbetande och pedagogiskt skickliga tränare i stadsdelar och samhällen som Brynäs eller Timrå tidigare åstadkommit.

Dessa tankar gick genom mitt huvud då vi idag bilade längs med norrlandskusten och jag tog mitt samhällsansvar och lärde barnen vad respektive stads hockeylag heter. Nu har vi landat i den stad som ärligt talat bara vunnit elitserien en gång för många år sedan, men som ändå kallas Guldstaden. Fast det beror mera på kommunens mineraltillgångar.