En dag i skolan.

Jag vill från första början göra klart att det handlar om en skola som jag har stort förtroende för. En skola där maken och jag, i samråd med sonen och utifrån hans intressen, har valt att placera honom. En skola som har rykte om sig att ha god ordning. Att kunskapsnivån är hög kan jag själv konstatera utifrån de hemuppgifter pojken har fått med sig och de kunskaper han har uppvisat.

Just därför är jag väldigt fundersam, för att inte säga konfunderad, efter en dag i hans skola. För jag är tämligen säker på att detta inte alls är något utmärkande, utan tvärtom symptomatiskt för skolan anno 2014. Det vågar jag påstå eftersom jag själv arbetar med ungdomar i grupp (betydligt större grupper än exempelvis en gymnasieklass) som jag pratar mycket med om ordning, reda och disciplin. Jag vet hur det är i deras skolor, trots att de ungdomar som kommer till mina körer, ibland men inte alltid, är så kallade mönsterelever. Jag lovar att om de fick lov att uppföra sig på samma sätt som i skolan, så skulle de göra det.

Flera av lektionerna började 10-15 minuter för sent, därför att lärarna inte hade tekniken i ordning. Kopiatorn hade strulat (varför gör man kopieringsjobbet strax före lektionsstart istället för dagen innan?) eller en vikarie hade inte fått inloggningen till den ordinarie lärarens dator. (Förkylningstider eller inte- om två av dagens sex lektioner är vikarieledda, så tycker jag nog att man kan förvänta sig att de håller samma nivå som vanliga lektioner.) Nota bene att 10 minuters försening av lektionsstart utgör 25% av undervisningstiden.

Flera av lärarna skulle behöva logopedstöd. De saknar röstteknik för att tala inför grupp.

Eleverna lyssnar inte på lärarnas instruktioner, utan avbryter ideligen för att ställa frågor som de skulle ha fått svar på om de bara hade låtit läraren tala till punkt. Och hör och häpna: När de gör så, får de uppmärksamhet, och läraren avbryter för att besvara frågorna. Det tar minst tio ytterligare minuter av lektionstiden. Samma fråga ställs tre-fyra gånger av olika elever och läraren svarar vänligt varje gång.

Normalstatus för god ordning tycks vara att två-tre elever talar med varandra samtidigt som läraren talar. Det är aldrig helt tyst i klassrummet när läraren talar. Några elever är inte ens vända mot läraren och väldigt få tittar läraren i ögonen när han/hon talar, vilket i min värld är ett självklart sätt att bekräfta att man lyssnar på den som talar. En och annan elev har sin telefon framme.

Lektionen avslutas inte på ett tydligt sätt, utan när läraren påbörjar meningen "Tiden börjar ta slut." så reser sig eleverna och går.

Helt otippat var det idrottläraren som pedagogiskt imponerade mest. Bra magstöd och díktion (ett förflutet inom militären?). Trots en klassrumssituation som inbjuder till viss oordning hade han kontroll på gruppen ("Sätt dig upp. Jag vill inte tala med någon som ligger ner."). Han fick massor gjort under ett lektionspass, såg alla, hann med att hjälpa och berömma alla och lyckades aktivera nästan alla.

Jag avhåller mig nu medvetet från att göra några kommentarer utan nöjer mig med att än en gång konstatera att jag är mycket fundersam.