lördag 15 april 2017

Religiösa friskolor

Ett större politiskt parti för diskussioner om inskränkta möjligheter att bedriva religiösa friskolor. Det är lite oklart vad de egentligen vill. Den politiska motståndarsidan drar sig förstås inte för att göra politiska poänger av saken. En smula aningslöst med tanke på att båda sidor i olika perioder har varit precis lika pådrivande när det gäller den konfessionslösa skolan.

Självklart är det en viktig diskussion. Kristendomen är inte längre den självklara religionen i Sverige. Naturligtvis måste vi förhålla oss till den verkligheten och göra förändringar både i skolan och på arbetsplatserna.

Det jag förundras över är det vanligt förekommande argumentet att föräldrar inte ska påverka sina barn i religiöst avseende. Jag misstänker att de som säger så själva saknar erfarenhet av religiösa friskolor. Åtminstone de två kristna skolor jag har haft mina barn i, följer strikt läroplanen. De håller en slående hög kunskapsnivå, inte minst i ämnet religion. Påskuppgiften för sexorna är att besöka en kristen gudstjänst och grundligt skriva om den. Åttondeklassaren har hunnit med besök både i moskén och synagogan. Det tummas aldrig på fakta och undervisningen sker ibland närmast på universitetsnivå.

Självklart hade våra pojkar inte hamnat i just den här skolan utan makens och min aktiva medverkan. Fast en betydligt större styrning än den religiösa när det gäller skolval är att skolan har en tydlig inriktning på humanistiska ämnen. Också det en viss medveten påverkan från vår sida.

Jag hade också kunnat tänka mig musikklass, idrottsklass eller matteklass för barnen. Inget av dem hade skett utan vår aktiva handling. Nu har jag ombesörjt deras musikutbildning på annat sätt och på minst lika hög nivå. Vi ägnar oss också mycket åt friluftsliv med våra barn. Både deras musik- och friluftsintresse är i hög grad resultat av medveten påverkan från oss föräldrar. Alla vill väl ge sina barn det bästa man vet. I den mån de blir religiöst indoktrinerade så klarar vi det själva utan skolans hjälp. Vi är för övrigt  rätt bra på att lära dem ifrågasätta och tänka själva också.

Det är inte konstigare om barn har samma tro som sina föräldrar än om de hejar på samma hockeylag som mamma och pappa.

Själv har jag i många år försökt få min arbetsgivare med på tanken att starta en katedralskola (alltså en riktig katedralskola, inte bara till namnet) med kyrkomusik och kristendom som huvudämnen. Jag gör det direkt om jag får möjlighet.