Kyrkomusikerns ångestlista

Listor av olika slag är ett fantastiskt medium för att ohämmat, ocensurerat och inkonsekvent uttrycka fördomar, irritationer och oförskämdheter som icke bör yttras vid exempelvis finare middagsbjudningar. Redan 2009 publicerade jag min sågarlista:
http://foddjuul-giftraab.blogspot.com/2009/01/sagarlistan.html

Nu är det dags för kyrkomusikerns ångestlista:
5. Allt som är före 10:00 på dygnet. Upp 6:15 för att få en skymt av barn och make samt leverera de förstnämnda till skolbussen. Detta trots att arbetsdagen sällan slutar före 20:00. Observera att ovanstående endast gäller på vardagar. I ottan på söndagen förväntas vi likt skiftarbetarna i LKAB:s gruvor vara pigga och raska samt med ett leende ta emot sömndruckna korister och få dem att sjunga på toppen av sin förmåga.

4. Luciatåget i barnens skola. Jag har ännu inte sett mina egna barn lussa på dagis eller i skolan, eftersom jag alltid är upptagen av Luciatåg med andras barn. Lösningen har på senare år blivit att äldste sonen sjunger i gosskören och alltså lussar tillsammans med mig.

3 Konsertnerver. Ledsen, alla yngre kollegor: Det blir inte bättre med åren. Det enda som blir bättre är att koristerna i ren själbevarelsedrift så småningom lär sig att inte tilltala sin körledare mindre än tre timmar före konsert.

2. Vareviga söndagsmorgon 8:30-9:25. Kyrkomusikern tittar skräckslaget på sin smartphone: När kommer samtalen och e-breven: Jag är sjuk (gärna kombinerat med hostande i telefonsvararen så att det tydligt framgår hur sjuk vederbörande är)/var på fest i går och missade sista tåget hem/ har försovit mig/ har glömt att berätta att vi har rest till mormor i Korpilombolo ...

1. Budgetrapport i december. Mitt i högsäsongen för oss som jobbar inom den koncern som uppfann julen: då vi drömmer om sex timmars sömn per natt, en ledig dag per tvåveckorsperiod och att barnen ska känna igen oss när vi ses i mellandagarna, är vi ålagda att leverera en budgetrapport som stämmer på kronan. Uppgiften är komplett omöjlig då vi under december tar in ca 50% av årets intäkter. Eftersom jag gärna vill ha jobbet kvar efter nyår, sliter jag mitt hår och försöker få siffrorna att gå ihop, samtidigt som jag genomför repetitioner och konserter med ungefär samma intervall som Uppsalapendeln.

Jag har ställt min egen diagnos.

Emotionell inkontinens=Det man tänker måste ut ur munnen med detsamma.

Det träffsäkra uttrycket fann jag i deckaren Frukta inte av Anne Holt. Jag har själv en släng av åkomman, för att inte säga ett kroniskt tillstånd.

Min emotionella inkontinens har kostat mig en hel del. Sedan barnsben har jag fått lära mig att alltid tala sanning och att stå för vad jag tycker. Att åtminstone då och då hålla sanningar och åsikter för mig själv är bara så svårt. Särskilt som jag faktiskt tycker om att höra andras tankar, ventiklera mina egna, få mothugg och tänka igenom en gång till vad jag egentligen tycker och anser.

Vad jag lär mina egna ungar? Att tala sanning förstås. Och att stå för vad de tycker. Vad skulle man annars lära dem? Fast jag hoppas att de blir bättre än jag på att hålla klaffen, vilket det mesta faktiskt tyder på. De arma barnen har tack och lov också en far att brås på.