Inlägg
Till skillnad från debattörerna behöver jag mer än en kvart för att avgöra om jag tycker att det är fult eller snyggt. Jag återkommer kanske i frågan. Kanske, för man måste faktiskt inte tycka något om all konst. Man kan nöja sig med att tacksamt notera att kommunen ställer medel till förfogande för upphandling av konst till det offentliga rummet.
Att konstverket berör mig, kan jag dock omedelbart konstatera.
Om det är lämpligt eller inte med konst från DDR-tiden, saknar jag tillräcklig kunskap för att avgöra. Jag tar gärna del av vad historiker och samhällsvetare säger, åtminstone om de tänker efter först, istället för att komma med tvärsäkra personliga åsikter innan målarfärgen på konstverket ens har torkat.
Men att det blev en SÅ stor sak av ett enskilt konstverk, det förstår jag inte. Konsten står över politiska system. I de fina konsertsalarna uppförs till exempel ideligen musik med tydliga kopplingar till såväl Tredje riket som kommunismens Sovjet. Det är inte så underligt, eftersom kulturen alltid har varit ett medel att befästa härskarstrukturer.
När aktiva politiska debattörer från ena eller andra flanken uttalar sig i frågan utifrån sina ideologiska övertygelser blir det tyvärr inte bara trist och förutsägbart, utan också omöjligt att inte dra slutsatsen att de i vanlig ordning gör det i propagandasyfte för att fiska röster i nästa svenska val. Snacka om tunnelseende.
Så till sist till frågan huruvida muralmålningen från Berlin är god konst eller inte. Ja, vet ni- den frågan överlämnar jag med varm hand åt konstnärer och konstvetare. Kvalitet avgörs nämligen inte med subjektivt tyckande, utan med kunskap och erfarenhet.
Det skulle vara lite enklare att verka som kulturarbetare om alla förstod det.
