Om förtroendet för Svenska kyrkan

För den utomstående kanske det verkar som om Svenska kyrkans anställda inte har förtroende för sin ledning.
Och det tycks faktiskt finnas en del som inte har det. Jag tror inte att de är så många men de är mycket högljudda.

Hur man kan gå till sitt arbete varje dag och samtidigt förakta dess högsta ledning är för mig en gåta. Nog för att jag också är kritisk ibland. Jag kan till och med erkänna att även jag tycker att en del märkligheter har kommit från kyrkokansliet. Men dessa ständiga påhopp mot vår ärkebiskop och vårt kyrkokansli, inte sällan med inslag av förtal, ibland till och med lögn. Gärna också kryddade med substantiv och adjektiv som för tankarna till forna öststatsdiktaturer. De är helt ovärdiga och jag har svårt att se något annat syfte än att skada Svenska kyrkan.

Med detta sagt vill jag bara meddela att i alla fall jag är stolt över min arbetsgivare. Över allt vad kyrkan uträttar, över mystiken och liturgin, över att aldrig göra skillnad på människor. Och ödmjukt tacksam över att få bidra till att Svenska kyrkan är landets i särklass största kulturscen. Efter välbehövlig semester ser jag fram emot att tjäna min kyrka ännu ett år.