Första semesterrapporten

De fyra första semesterdagarna innehöll intensifierad värmebölja och en hel del bilåkande.

I fredags kväll åkte vi till Vreta Kloster, tittade till svärfar och övernattade för att nästa förmiddag fortsätta mot Borås. Där var det 50 + 50-årskalas för svägerska och svåger. Nästa förmiddag begav vi oss efter en båttur åter till Vreta Kloster, fast vi stannade i Gränna och köpte polkagrisar. På eftermiddagen hade vi lite mera tid för svärfar och såg till att även svärmor fick komma hem en stund.

På Hagvägen, alldeles intill Bergs slussar i Vreta Kloster byggdes alla hus i början av 60-talet. Följaktligen var de boende där jämnåriga och hade jämnåriga barn. På kort tid har generationsväxlingen gått undan. För ett år sedan var det en lugn och stilla gata där man knappt träffade på någon. Nu är där fullt av småbarn, husen byggs ut och trädgårdarna dräneras. Snart är alla jämnåriga igen. Kalle har hittat en nyinflyttad kompis, Angelica (prova att uttala namnet på östgötska) i huset mittemot. Det känns lite underligt att gå in till de nya ägarna som är ungefär 50 år yngre än de förra, vilka båda har gått bort ganska nyligen.

I förmiddags drog vi till Julita med mellanlandning på den gigantiska outlet som finns i Vingåker. Skor till Kalle skulle det bli, men det hittade vi inga. Istället blev det en skjorta till mig, nedsatt från 595:- till 75:- och ett par byxor till Jakob, nedsatta från 695:- till 150:-. Jag kommer aldrig att förstå mig på marknaden. Får de stackars outletarbetarna ingen lön alls, eller är vinstmarginalerna så stora?

Nåväl, vidare till Julita gård. Typiskt nog tog kamerans batterier slut precis när Pettson och Findus kom tillbaka från sin lunchrast, men här är i alla fall deras hus. Sedan besök med bad och mat hos familjen Swernström som vi träffar alldeles för sällan, innan vi styrde färden hemåt till Gula huset.

Nu blir det cykel och vandring resten av ledigheten (bortsett från att vi nog måste ta bilen till och från fjällen).

Två händelser präglar denna dag

1. Uppsala domkyrka har fått en ny domprost och jag har fått en ny högsta chef. Jag känner till henne lite från Västerbotten, men vet för övrigt nästan inget om henne. Det är nog en ganska bra ingångspunkt.

Tack Tuulikki- jag kommer att sakna dig.

2. Min gamla, snälla, glada och alltid raffiga moster Hilldur dog i morse. Nu är det bara de två yngsta syskonen kvar av nio: mamma och hennes äldre syster Ingrid.

Jag kommer att sakna dig också, Hill.

Nu vänder det!

Så säger västerbottningen när han lyfter snapsglaset på midsommarafton. Och visst har man alltid en lite snopen känsla just den dagen, för man tycker ju inte att sommaren har börjat ännu. Särskilt inte den här extremt kalla försommaren. Men det blev en trevlig midsommar. För första gången stannade vi kvar i Lagga och firade med byborna innan vi på kvällen åkte till Kajsa och Erland på Svartsättra (däremellan hann vi med en sväng med Kalle till akuten).

Nu är det midsommardagen och då tyckte vi och familjen Jakobsson att det passade bra att äta upp fjolårssurströmmingen som fanns kvar i kylen. Gott!
Johan och tre av hans klasskamrater tillbringade sin första sommarlovsvecka med friidrottsläger på Studenternas.

För egen del har jag genomfört fler än 70 provsjungningar de senaste veckorna. Ännu några återstår innan det blir semester om en vecka. Dessutom undervisar jag på ärkestiftets sommarmusikkurs. Det är roligt som omväxling.

Det blir bra med semester- och gärna lite sol och värme!

Hur tänkte man här?

En faktura anlände med post idag, 2009-06-17. Den innehåller bland annat följande information:

Fakturadatum 2009-06-16
Förfallodatum 2009-06-16
Vid betalning efter förfallodatum kommer en påminnelse om 50 kr att debiteras.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det...

Skolavslutning

Mycket svårt. Jag gör verkligen mitt bästa för att gå dit enbart som förälder och lägga bort min profession. Tyvärr tycker jag ändå att bristerna är påtagliga.
Jag kommer inte på en enda präst som inte skulle hålla ihop en skolavslutning på ett skapligt bra sätt. En kantor hade också gjort ovärderliga insatser. Båda yrkeskategorierna fanns representerade i den samlade föräldraskaran.

Jag vet inte vilket som plågar mig mest: den taffliga skolavslutningens totala avsaknad av högtid, eller sorgen över att inte kunna tindra med ögonen som andra föräldrar gör.
Den stora frågan för min del: Ska jag, eller ska jag inte erbjuda mina tjänster nästa år? Goda råd mottages med tacksamhet.

Ny fröken

En dag före skolavslutningen fick vi föräldrar i förskoleklassen det besked vi med stigande irritation väntat på en längre tid, nämligen vem som kommer att bli klassens lärare när de börjar i ettan. Hon heter Carina och har visst hälsat på i klassen idag. Johan tycker att hon verkar snäll. Med sig hem hade han ett brev från sin blivande fröken. Av brevet kan man utläsa minst två positiva saker:

1) Hon kan stava.
2) Hon är utbildad för åk 1-7 med inriktning på svenska/so/bild. Det är alltså en kulturellt inriktad humanist som ska bli vår sons livsledsagare, förhoppningsvis i sex år framåt.

Grattis...

...alla ni som bidragit till att Piratpartiet nu har en röst i Europaparlamentet! Eftersom PP har deklarerat att de är beredda att ingå i precis vilken grupp som helst som tar emot dem -undantaget de högerextremistiska- har ni ingen aning om huruvida ni röstat på moderaterna eller vänstern.

Fast det kanske inte gör något. PP anser att vård, skola, omsorg, världsfred och andra skitsaker är underprioriterade de enda två väsentliga frågorna: fildelning och integritet.
Hur oseriöst får ett kandiderande parti till Europaparlamentet vara?

Nu är det väl lite sent att debattera fildelning, men: Visserligen är det ett problem att väldigt mycket pengar delas av väldigt få människor. Alla vi hårt arbetande konstnärer berörs ytterst lite av denna fråga, som uteslutande kommit att handla om skiv- och filmindustrin. Men jag tycker ändå att det är självklart att upphovsrätten gäller, vare sig det handlar om glödlampor eller musik.

Avslutningsvis är det ett ytterst obehagligt faktum är att det nu finns både nynasister och pirater i EU-parlamentet.

Vad är improvisation?

Försommaren har varit ovanligt lugn- med mina mått mätt. Ingen turné och inga jättekonserter. Detta mycket medvetet planlagt från min sida, eftersom man inte kan vara säker på i vilket skick körerna är när man kommer tillbaka från en längre ledighet.

Ändå blev förstås de två senaste veckorna intensiva, med tre avslutningskonserter, två gosskörbesök (Riga och Helsingfors) samt alla provsjungningar inför nästa termin.

Ikväll (egentligen igår, jag är just hemkommen från efterfesten) var det den sista konserten: improvisationskonsert med gosskören och våra två trogna ackompanjatörer Andrew och Gregory.
Kyrkans två huvudsakliga musikaliska uttrycksmedel är orgeln och kören. Orgeln är ett av de instrument som mest används till improvisation, minst fyra gånger i varje högmässa. Kören däremot är oftast enormt strukturerad och organiserad. Koristerna gör exakt vad man ber om men tänker sällan självständigt. Den här gången bestämde jag mig för att tillåta dem att sjunga lite annorlunda, och att kräva egna initiativ. Både gosskören, organisterna och jag hade helt vansinnigt roligt och efter många trevande och experimentella repetitioner blev det jättebra! Jag tycker själv att jag var modig, och jag är glad att jag vågade.

Betyder för resten inte improvisera att förbättra? Min gamle lärare och senare kollega, men framför allt läromästare Anders Colldén brukade säga att man ibland måste hjälpa tonsättarna på traven lite, när de inte själva förstått vad som fungerar bäst...