Inlägg
Försommaren har varit ovanligt lugn- med mina mått mätt. Ingen turné och inga jättekonserter. Detta mycket medvetet planlagt från min sida, eftersom man inte kan vara säker på i vilket skick körerna är när man kommer tillbaka från en längre ledighet.
Ändå blev förstås de två senaste veckorna intensiva, med tre avslutningskonserter, två gosskörbesök (Riga och Helsingfors) samt alla provsjungningar inför nästa termin.
Ikväll (egentligen igår, jag är just hemkommen från efterfesten) var det den sista konserten: improvisationskonsert med gosskören och våra två trogna ackompanjatörer Andrew och Gregory.
Kyrkans två huvudsakliga musikaliska uttrycksmedel är orgeln och kören. Orgeln är ett av de instrument som mest används till improvisation, minst fyra gånger i varje högmässa. Kören däremot är oftast enormt strukturerad och organiserad. Koristerna gör exakt vad man ber om men tänker sällan självständigt. Den här gången bestämde jag mig för att tillåta dem att sjunga lite annorlunda, och att kräva egna initiativ. Både gosskören, organisterna och jag hade helt vansinnigt roligt och efter många trevande och experimentella repetitioner blev det jättebra! Jag tycker själv att jag var modig, och jag är glad att jag vågade.
Betyder för resten inte improvisera att förbättra? Min gamle lärare och senare kollega, men framför allt läromästare Anders Colldén brukade säga att man ibland måste hjälpa tonsättarna på traven lite, när de inte själva förstått vad som fungerar bäst...
2 kommentarer:
Jag tyckte det var en otroligt trevlig konsert. Försökte klämma Justus på pulsen om hur mycket improvisation sångarna och exempelvis han själv kom med, men han var som vanligt svävande. (Monsieur Distrait borde vara hans namn.) Grattis till en lyckad terminsavslutning!
Förresten: jag missade konserten med Rigagossarna pga av Domkyrkokörens enorma konstnärliga framgångar i London samma helg (sic!), men Sigge sade till mig att de sjöng jättefint. "De sjöng så fint att jag nästan började gråta." Det är väl ett mäktigt betyg om sjuåringen säger så?
Tack! Många har ställt samma fråga som du. Vi har, som du vet, gjort enstaka körimprovisationer flera gånger förut, så de var inte helt ovana vid situationen. Inför den här konserten övade vi mycket improvisation. De var i princip fria att prova vad som helst. Jag och de själva kommenterade och till slut utvecklades väl någon slags stilkänsla. De flesta idéerna kom från dem själva, någon från mig. Nyttigt för oss alla.
Rigakidsen är grymma, dessutom synnerligen oryska i flera avseenden.
Skicka en kommentar