Manliga förebilder

Jag gjorde en kommentar (nåja, tre) på ett inlägg som Hans Lundgren gjort på sin blogg Kulturknutar. Det är en riktig blogg som handlar om mat, musik och annan kultur- och alltså till skillnad från den här inte innehåller sentimentala inlägg om barnen och annat som bara de närmast anhöriga orkar läsa. Dessutom är den snyggt designad. Efteråt började hjärnan spinna, och här kommer utförligare funderingar kring ämnet pengar, våld och manlig makt. För att förstå måste man nog läsa Hans ursprungliga inlägg, som i sin tur föranletts av en artikel i Östgötakorrespondenten av Johan Sievers.

Inom somliga idrotter- i det aktuella fallet ishockey, legitimeras mäns dåliga och våldsamma beteende med ursäkter om stridens hetta osv. När dessa män upphöjs till förebilder så har det alltså blivit manligt att inte kunna hantera sin aggressivitet. Problematiskt, absolut. Fast nog så vanligt bland kvinnliga idrottare. Vem minns inte Therese Alshammars och Anja Pärsons sura miner på prispallarna efter silver- respektive bronsmedaljer?

Män som sjunger startar inga krig, sägs det. Jag är den första att intyga att kultur är förbrödrande. Historiskt så är det ju ofta just kulturen det enda som överlevt krig. Men jag har alltid stört mig på att sport och musik måste ställas mot varandra. Varför ska föräldrar välja det ena eller andra åt sina barn? Jag vet att idrott och musik stimulerar varandra. Dessutom innehåller de många likheter. Rytmen i sport t ex. Jag tog några tennislektioner och blev full i skratt av hur läraren delade in servens olika moment i 1-2-3 å 4. Jag hade kunnat skriva ner serven på noter. En 4/4-takt med två fjärdedelar, två åttondelardelar och en fjärdedel.

Jag har sett mycket förbrödring inom idrotten. Därför kommer jag att fortsätta att hålla kontakt med de idrottsledare vars verksamheter ibland kolliderar med min körverksamhet och försöka hitta lösningar så att ungdomarna ska slippa att välja bort en aktivitet. På samma sätt som jag försöker kommunicera med instrumentlärarna när vi lagt konsert eller viktiga repetitioner på samma dag.

* * * * *

Slutligen lite av min normala tramsande: Nu är det den tiden på året då man gärna åker till Hemavan och slår läger i en snögrotta vid Lillprinsen. Därifrån tar man liften upp till Kungstoppen och sedan är det bara att välja en brant och skön pist eller något av de off piståk som anses tillhöra Sveriges bästa. Inte minst det ner till Kobåset som jag beskrev häromdagen. Vid lunchtid återvänder man till grottan, gör eld och grillar korv. Strax har dagen gått utan att man varit inomhus.
Är Lillprinsen världens bästa barnbacke? I vart fall är det enda jag känner till som ligger invid trädgränsen. För att vara korrekt så är det liften som heter Lillprinsen, backen heter Carl-Philip.

Ja, vi elsker...

Till Johan C med flera: Skiduthyraren i Fjällparken tipsade om den norska vädersidan yr.no. Enligt honom överlägset bäst. Jag har bara provat den ett par dagar men är nog benägen att hålla med. Norge bäst igen, alltså.

Vår Johan, nyss fyllda sju år, har åkt hela milspåret till Kobåset! Med lunchmatsäck och jägarsnus gick det finfint! Han var väldigt stolt efteråt och hade inga problem att somna på kvällen. Fast modern är nog stoltast! Även Kalle åkte någon kilometer själv, men mest satt han i fjällpulkan och myste.

Avslutningsvis en av de otaliga rim och ramsor som min salig (och norske) fader brukade underhålla oss med:

"På tallrik äter man efterrätt
men om man tänker efter rätt
så tallrik man den skogen kallar
som talrik är på tallar."

Är den inte genial? Jag har aldrig hört den någon annanstans, men fick ett par träffar då jag googlade. Jag tror jag bjuder på en till ur pappas samling:

"Toj hemtegubbar, gla i såsen och lasti vastiga lura.
Toj hemtegubbar, gla i såsen och lasti vastiga lura.
Ten hiten lid vi heva lär
med möcken myda och svärt bestor.
Toj hemtegubbar, gla i såsen och lasti vastiga lura.
(Inverterad Hej tomtegubbar)

Glaskonst

Idag blåser det 15 sekundmeter över Tärnafjällen. Det passade ganska bra, eftersom Aanas mamma Monica hade inbjudit oss att göra besök i hennes glasverkstad. Det var jätteroligt att se henne arbeta, och dessutom nog det vackraste glas jag någonsin sett, tydligt inspirerat av såväl aboriginska färger och mönster som den lulesamiska dräkten. Ni som vistas i ABC-området: missa inte hennes utställning på The Glassery, Hornsgatan 38 i Stockholm, 7 november - 2 december 2009.

Jag blir inte så lite avundsjuk. Monica kan utöva sin konstart med hela världen som marknad och ändå bo i fjällen. Om jag hade kunnat få ett bra arbete här, så hade jag också bott i fjällen sedan länge. Tyvärr finns inte den möjligheten i min bransch.

Å andra sidan har verkligen inte alla möjlighet att göra som vi gör just nu. För andra gången dessutom.

Det kretsar kring skidor

Inte bara Skellefteå AIK skördar framgångar. Nyligen tog mitt äldsta syskonbarn Daniel VM-brons i stafett i skidorientering. Detta renderade faktiskt ett omnämnande i Sportnytt, fast de orkade inte ens läsa upp namnen på lagmedlemmarna. Man kan undra vad som driver utövarna av skidorientering. Det är är uppenbarligen varken pengar eller berömmelse. Intresse kanske. Grattis hur som helst, Daniel!

Båda Johan och Kalle har nu anslutit även till ländåkningsträningen på onsdagar, så nu är det skidträning tre kvällar i veckan plus skidåkning hela dagarna. Konstigt nog klagar de inte.

Häromdagen när jag visade dem hur man vallar, berättade jag om dopskålen i Norsjö kyrka:
Varje gång det var skidtävling i skolan, fick jag på morgonen passera hemma hos Janne Isaksson. Han var kyrkvärd och en gammal duktig skidlöpare, som alltid hjälpte mig och mina syskon att valla. Hans äldre bror Henning har jag inget minne av. Då Henning vunnit SM-guld tre år i rad fick han behålla vandringspriset, en stor silverskål. Den skänkte han till kyrkan där den blev dopskål.

Familjekamp

Snart børjar sjætte (!) perioden i den avgørande kvartsfinalen mellan Skellefteå och Linkøping. En i familjen håller på Skellefteå, en på Linkøping och två har insett att de kan hålla på den som vinner, eftersom de har mormor på ena stællet och farmor & farfar på andra.

Den minsta har somnat på två hårda stolar. Den som anvænde den hær datorn føre mig var nog norsk...

Och nu låter det som om Skellefteå vann. Jag missade målet!

Vårvintern är här!

Idag tror jag att vårvintern kom till Tärnafjällen. Denna årstid som är så speciell för fjällvärlden, då jag inte ens överväger att resa i någon annan riktning än norrut. Åtta minusgrader, nästan vindstilla och strålande sol. Sannolikt väntar nu många sådana dagar.

Exakt klockan 14.00 kom molnen och inom fem minuter såg man inte skymten av blå himmel. Sådant är fjällvädret. Att det är mycket svårare att göra en väderprognos för fjälltrakterna än för övriga landet, behöver man inte vara meterolog för att inse. Vad jag däremot inte begriper är varför riksnyheternas fjällväderprognos nästan alltid är felaktig, till skillnad från lokalnyheternas. De bygger väl ändå på samma information från SMHI? Jag frestas att misstänka att om det bara väntas sol någonstans längs fjällkedjan så ritar de dit en stor sol över hela Norr- och Västerbotten. I själva verket kan vädret skilja mellan Tärnaby och Hemavan två mil bort.

Snart är vi halvvägs i vår fjällvistelse och rutinerna börjar falla på plats. Om (lokal-)vädret lovar sol, så ställer vi väckarklockan, i annat fall gör vi istället en sats frukostbröd som får jäsa över natten och gräddas morgonen därpå.

När man dagligen äter lunch i form av matsäck, så inser man snart att det inte fungerar med mackor och varm choklad i två månader. De serveringar som finns i backen har vi hittills inte utnyttjat. Här är mina tips på utflyktslunch som man kan frysa och plocka ut det man behöver för dagen. Ica buffé eller vem som helst är välkomna att publicera dem:

-Pizzabullar. En helt vanlig, men ogräddad pizza rullas, skärs och gräddas som kanelbullar.
-Pannkaka, rullas med sylt mellan.
-Varm korv att grilla vid någon av de eldstader som finns utplacerade i liftsystemet.
-Pasta till middag = pastasallad i backen dagen därpå.
Blir det för lite mat, så tar man med några köttbullar också.

Att dricka förutom varm choklad för de två av oss som inte vill ha kaffe: varm flädersaft från Lagga, sockerfri dryck, varm mjölk.

Inte så revolutionerande, kanske, men ledighetslivet bjuder inte på mer svårlösta problem än så.

En hyllning till Thorbjörn Egner

När jag var barn kom varje jul ett paket från bestemor i Norge. Det innehöll alltid en getost och en barnbok. Teskedsgumman, Klas Klättermus och en del annat läste jag bara på norska. Bäst av alla var Folk og Rövere i Kardemomme by. Jag vet inte om vårt slitna exemplar finns kvar hos något av mina syskonbarn. När jag blev stor nog att få vara barnvakt åt grannarnas barn, brukade jag ta med boken och översätta direkt till svenska. När jag senare kom i kontakt med den svenska versionen hade jag svårt att acceptera de ändrade namnen.

Nu läser vi också Torbjörn Egner med våra pojkar. På svenska förstås, även om jag tycker att man hör norskan sjunga även i den svenska texten. Roliga berättelser, bra språk, fantastiska illustrationer och riktigt bra och sångbara melodier. Tyvärr är "Folk och rövare" slut på förlaget, så vi har inget eget exemplar, men vi lånar den med jämna mellanrum på biblioteket. Och i bilen är ljudboken oftast på. Nyligen hittade jag här på Tärnaby bibliotek en för mig okänd bok av TE: Musikanterna kommer till stan, också den jätterolig.

Ge litteraturpriset postumt till Thorbjörn Egner!

Konsumtionsfunderingar

Det är som sagt dyrt att handla mat här. Jag både förstår och accepterar orsakerna till det, men faktum kvarstår. Hemma har vi visserligen en mil till närmaste affär, men vi vistas dagligen i storstäder där Willy's, Lidl, ICA Maxi, Coop Forum med flera konkurrerar om såväl pris som kvalitet. Här är det snarast regel att datumet har gått ut på de översta varorna i hyllan.

De enda varor som håller samma pris som i övriga Sverige är de från Apoteket och Systembolaget. Det senare i form av utlämning på Konsum i Tärnaby eller Statoil i Hemavan. När man beställt sina varor får man en minimal lapp med ett handskrivet beställningsnummer och så kommer man tillbaka två dagar senare. Jag sa något om att jag inte skulle klara att hålla reda på den 2 X 4 cm stora lappen med nummer 2184. Konsummannen svarade att jag kunde tänka på när kvinnor fick rösträtt och OS i Los Angeles. Jag hade givetvis inte koll på någondera men skrattade och blev imponerad. Och kom självklart ihåg numret utan att behöva lappen.

Detta påminner mig om Norsjö, det samhälle där jag växte upp. Unikt på flera sätt, inte minst på grund av den lokala folkomröstningen för drygt 20 år sedan. Frågan gällde om Systembolaget skulle få öppna butik. Resultatet blev ett rungande nej, trots att närmaste bolag låg åtta mil bort. Detta tyckte Aktuellt var tillräckligt pittoreskt för att göra ett inslag om. En av a-lagarna (för övrigt en numera avliden pappa till en av mina klasskamrater) intervjuades: På bredaste norsjöbondska sa han: "Jag rösta' nej. Det är mycket bättre med busstation, för där blir jag aldrig nekad." Detta kablades förstås omedelbart ut över riket.

Häromdagen åkte Johan och jag femkilometersspåret. Han klagade inte en enda gång och vill åka en mil nästa gång. Den ömma modern är stolt. Men så föddes han också samma morgon som Vasaloppet gick av stapeln år 2002. Jag var anmäld, men fick förhinder att starta. Igår hade han födelsedag och det firade han med att bjuda hem sin nuvunna vän Aana på tårta. Aana är en jättegullig flicka med samisk mamma och australisk pappa, som tog sig an Johan på den första slalomträningen då han bröt ihop för att han inte kände någon. Sedan dess är de vänner.

Födelsedagen bjöd på ännu ett konsumtionsproblem. Utbudet här begränsas till snöskotrar i plast av ytterst dålig kvalitet. En sådan fick han på sin ettårsdag då vi också bodde här. Lösningen blev en heliskitur för barn, som ska ske en solig dag. Det blev mycket uppskattat.

Kalle går för första gången i skidskola. Fyra dagar. Han är mycket stolt, men lite sur för att han inte har några stavar.

(Några foton blir det inte, för den som väntar. Tekniken begränsar oss. Bilderna kommer på bilddagboken när vi kommit hem)