Konsumtionsfunderingar

Det är som sagt dyrt att handla mat här. Jag både förstår och accepterar orsakerna till det, men faktum kvarstår. Hemma har vi visserligen en mil till närmaste affär, men vi vistas dagligen i storstäder där Willy's, Lidl, ICA Maxi, Coop Forum med flera konkurrerar om såväl pris som kvalitet. Här är det snarast regel att datumet har gått ut på de översta varorna i hyllan.

De enda varor som håller samma pris som i övriga Sverige är de från Apoteket och Systembolaget. Det senare i form av utlämning på Konsum i Tärnaby eller Statoil i Hemavan. När man beställt sina varor får man en minimal lapp med ett handskrivet beställningsnummer och så kommer man tillbaka två dagar senare. Jag sa något om att jag inte skulle klara att hålla reda på den 2 X 4 cm stora lappen med nummer 2184. Konsummannen svarade att jag kunde tänka på när kvinnor fick rösträtt och OS i Los Angeles. Jag hade givetvis inte koll på någondera men skrattade och blev imponerad. Och kom självklart ihåg numret utan att behöva lappen.

Detta påminner mig om Norsjö, det samhälle där jag växte upp. Unikt på flera sätt, inte minst på grund av den lokala folkomröstningen för drygt 20 år sedan. Frågan gällde om Systembolaget skulle få öppna butik. Resultatet blev ett rungande nej, trots att närmaste bolag låg åtta mil bort. Detta tyckte Aktuellt var tillräckligt pittoreskt för att göra ett inslag om. En av a-lagarna (för övrigt en numera avliden pappa till en av mina klasskamrater) intervjuades: På bredaste norsjöbondska sa han: "Jag rösta' nej. Det är mycket bättre med busstation, för där blir jag aldrig nekad." Detta kablades förstås omedelbart ut över riket.

Häromdagen åkte Johan och jag femkilometersspåret. Han klagade inte en enda gång och vill åka en mil nästa gång. Den ömma modern är stolt. Men så föddes han också samma morgon som Vasaloppet gick av stapeln år 2002. Jag var anmäld, men fick förhinder att starta. Igår hade han födelsedag och det firade han med att bjuda hem sin nuvunna vän Aana på tårta. Aana är en jättegullig flicka med samisk mamma och australisk pappa, som tog sig an Johan på den första slalomträningen då han bröt ihop för att han inte kände någon. Sedan dess är de vänner.

Födelsedagen bjöd på ännu ett konsumtionsproblem. Utbudet här begränsas till snöskotrar i plast av ytterst dålig kvalitet. En sådan fick han på sin ettårsdag då vi också bodde här. Lösningen blev en heliskitur för barn, som ska ske en solig dag. Det blev mycket uppskattat.

Kalle går för första gången i skidskola. Fyra dagar. Han är mycket stolt, men lite sur för att han inte har några stavar.

(Några foton blir det inte, för den som väntar. Tekniken begränsar oss. Bilderna kommer på bilddagboken när vi kommit hem)