Musiker och terrorist

Inte nog med att jag åkte fast i säkerhetskontrollen till US Capitol i Washington DC, eftersom jag bar på ett potentiellt mordvapen: en stämgaffel. Nu är man som innehavare av flera metronomer också misstänkt bombmördare.

Jag har varit uppstudsig mot polisman

Idag är den ena av de två dagar om året då stockholmarna tycker att Uppsala är värt ett besök. Denna dag är stadens samtliga poliser utkommenderade för att hålla ordning på överförfriskade bandyfinalentusiaster samt helnyktra bilister på väg från högmässan.

Jag kom körande Drottninggatan uppför Carolinabacken och blinkade för vänstersväng. Mitt i korsningen står en polis och hejdar varje bil bara för att sedan vinka fram den. Jag väntade glatt tills han vinkade åt mig att köra. När jag precis påbörjat svängen bankar han på bilplåten. Är inte det ett närmast ligistiskt beteende för att komma från en konstapel? Jag blev i varje fall irriterad, men stannade ändå lydigt och hissade ner rutan. Det var tydligen inte tillräckligt, för polisen slet upp min bildörr. Jag kanske överreagerar, men det kändes lite påträngande. Följande konversation utspelar sig:

-Du får inte svänga dit.
-Varför vinkade du fram mig då?
-Jag menade att du skulle köra rakt fram.
-Det visade du inte särskilt tydligt.

Polismannen stängde min bildörr. Eftersom det snöade ymningt åkte massor av snö in genom den öppna förnsterrutan rakt ner i mitt knä. Då blev jag sur och påpekade detta. Polisen mumlade något oidentifierbart och gick till nästa bil. Jag körde rakt fram.

Vad skönt det var att bita av mot överheten! Nästan lite kriminellt. På självaste Marie bebådelsedag! Och jag som just hade haft högmässa med ärkebiskopen och femton andra biskopar från norra Europa.

Dolph Lundgren borde ha vunnit. Han kan inte heller sjunga.

Så har svenska folket lekt proffsjury igen. Jag tyckte faktiskt att melodifestivalen var ganska underhållande förr i världen, innan den idiotiska idén att låta amatörer bestämma infördes. I och med det sjönk melodifestivalen till samma låga nivå som televisionens övriga dokusåpor och tramstävlingar.

Hur skulle det se ut om samma system praktiserades i till exempel konståkning eller varför inte Oscarsgalan? Vem tycker du ska vinna? Ring och rösta!

För övrigt var det ikväll -bortsett från OS- första gången jag tittade på TV sedan Karl-Bertil Jonsson på julafton.

Medelåldern anfaller

Som halvblind astigmatiker har jag så här långt i livet spenderat en förmögenhet på specialslipade glasögon. När jag nu behöver progressiva glasögon, terminalglasögon och slipade solglasögon är summorna i nivå med bruttonationalprodukten. Jag måste nog skaffa en tantväska på hjul att dra omkring alla glasögon i.

Ja, jag är tacksam över att man inte längre behöver ha rutor i glasögonen. Jag är också mycket glad över att snart kunna läsa noter igen. Men insikten att alla tre paren måste vara jättestora för att få plats med de olika slipningarna gör mig deprimerad. Efter två timmar hos optiker är jag 11.000 kronor fattigare och ser ut som Ingemar Mundebo. Inte helt optimalt.

Grattis Daniel!

Alldeles nyss gick Daniel i mål i Vasaloppet på 99:e plats, knappt 23 minuter efter segraren. Sämre än hans egna förestaser, men ändå alldeles lysande bra. Daniel är min systerson och dessutom dopfadder till Johan. Kalles dopfadder Fredrik, tillika legendarisk bas i UDG, befinner sig tillfälligtvis strax efter Risberg. Fredrik åker sitt åttonde Vasalopp, trots att han ännu inte fyllt 26. Ni förstår att mina barn har goda förebilder i skidspåren!

Själv försöker jag intala mig att jag inte alls är sjuk eller har en halsinfektion och ska ha konsert med flickkören två dagar i följd. Vid kvällens konsert ska jag dessutom försöka framföra en solosång. Det går nog, på något vis.

Jag har haft uppehåll i bloggandet i drygt en månad. Allt fokus har legat på USA-resan. Sedan jag kom hem har jag levt i ett stilla rus över de lyckade konserterna och tacksamhet över att allt gick så bra, samt i outsäglig trötthet. De krafter jag lyckats uppbringa användes till att fira Johans åttaårsdag och anordna två kalas. Jag återkommer med en reseskildring