Inlägg
Idag är den ena av de två dagar om året då stockholmarna tycker att Uppsala är värt ett besök. Denna dag är stadens samtliga poliser utkommenderade för att hålla ordning på överförfriskade bandyfinalentusiaster samt helnyktra bilister på väg från högmässan.
Jag kom körande Drottninggatan uppför Carolinabacken och blinkade för vänstersväng. Mitt i korsningen står en polis och hejdar varje bil bara för att sedan vinka fram den. Jag väntade glatt tills han vinkade åt mig att köra. När jag precis påbörjat svängen bankar han på bilplåten. Är inte det ett närmast ligistiskt beteende för att komma från en konstapel? Jag blev i varje fall irriterad, men stannade ändå lydigt och hissade ner rutan. Det var tydligen inte tillräckligt, för polisen slet upp min bildörr. Jag kanske överreagerar, men det kändes lite påträngande. Följande konversation utspelar sig:
-Du får inte svänga dit.
-Varför vinkade du fram mig då?
-Jag menade att du skulle köra rakt fram.
-Det visade du inte särskilt tydligt.
Polismannen stängde min bildörr. Eftersom det snöade ymningt åkte massor av snö in genom den öppna förnsterrutan rakt ner i mitt knä. Då blev jag sur och påpekade detta. Polisen mumlade något oidentifierbart och gick till nästa bil. Jag körde rakt fram.
Vad skönt det var att bita av mot överheten! Nästan lite kriminellt. På självaste Marie bebådelsedag! Och jag som just hade haft högmässa med ärkebiskopen och femton andra biskopar från norra Europa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar