Medelåldern anfaller

Som halvblind astigmatiker har jag så här långt i livet spenderat en förmögenhet på specialslipade glasögon. När jag nu behöver progressiva glasögon, terminalglasögon och slipade solglasögon är summorna i nivå med bruttonationalprodukten. Jag måste nog skaffa en tantväska på hjul att dra omkring alla glasögon i.

Ja, jag är tacksam över att man inte längre behöver ha rutor i glasögonen. Jag är också mycket glad över att snart kunna läsa noter igen. Men insikten att alla tre paren måste vara jättestora för att få plats med de olika slipningarna gör mig deprimerad. Efter två timmar hos optiker är jag 11.000 kronor fattigare och ser ut som Ingemar Mundebo. Inte helt optimalt.