Du är vad du presterar

Jag vet inte vad jag tycker om skolbetygens vara eller inte vara. Självklart ser jag fördelarna med betyg. Jag lämnar dem därhän just nu. För jag möter många skolbarn och ungdomar och ser också stressen och ibland uppgivenheten över att ständigt bli bedömd.

Själv har jag aldrig haft användning av mina grundskole- och gymnasiebetyg. De utbildningar jag har gått har jag blivit antagen till genom praktiska inträdesprov. Jag har inte saknat mina betyg en enda gång sedan de brann upp för fyra och ett halvt år sedan. Däremot har jag dagligen användning av de kunskaper jag fick i skolan. Jag förstår inte hur jag skulle klara mitt arbete utan att ha läst latin, moderna språk, religion och historia, och jag önskar ibland att jag hade mera kunskaper i matte och naturämnen.

Jag frågar mig om kunskapstörst, inlärandets glädje och attityden att alltid göra sitt bästa skulle kunna vara en lika stark drivkraft till kunskapsinhämtning som fina betyg? Tänk om vi körledare skulle betygsätta koristerna varje gång de tog en ton? Hur hämmande skulle det inte vara för den röstliga och musikaliska utvecklingen? Istället är det ju viljan att alltid göra så bra som möjligt ifrån sig, och att göra det tillsammans med andra i en kedja där varje länk behövs, som gör att många unga körer faktiskt presterar på toppnivå.

I vilket fall som helst så undrar jag -för att hämta ett exempel ur verkligheten- hur ett barn som blir betygsatt på varje delmoment, och till och med får ett muntligt betyg på sin kullerbytta, någonsin ska finna glädje i att idrotta.