Snart december

Gud tänkte nog inte i första hand på sin personal när han uppfann julen. Vi får göra rätt för oss, kan man väl säga. Men visst är det roligt, och mycket meningsfullt. Jag är faktiskt inte alls är intresserad av att vara ledig på själva julhelgen. Åtminstone inte så länge min familj vill följa med mig till kyrkan. Det är härligt när kyrkan är fullsatt av glada och tacksamma människor.

Men, jag upprepar: min arbetssituation bygger på två saker- en bra man och en bra chef. Jag är oändligt tacksam över att ha båda.

Team sportias bästa kunder

Johan har vuxit ur allt. Jag upprepar: allt! Inför vintersäsongen behövde han ny slalomutrustning, längdåkningsutrustning, skridskor och jacka. I förhoppningen att Sverige fungerar som Turkiet knallade vi in i sportbutiken, köpte allt på ett bräde och prutade. Yes, det gjorde vi. Det funkade faktiskt, vi fick ett riktigt skapligt pris.

Här provas de nya skridskorna samtidigt som pianoläxan övas.

Maken och jag

Igår köpte vi en bältesstol till Kalle. Bilbarnstolen åker ut och gossen får flytta till baksätet. Därmed har Jakob och jag återerövrat framsätet och ska börja prata med varandra under våra bilresor igen.

Inte nog med det. För första gången på över sex år arbetar vi i samma stad. Dessutom bara två kvarter ifrån varandra. För någon vecka sedan åt vi lunch ihop- utan barn! Mycket märkligt.

Minnets dimmor skingras sakta: Var det inte honom jag gifte mig med en gång?
Återseendets glädje är stor!

Upphovsmannen

till parafrasen på julevangeliet har hört av sig. Fredrik Erfelt heter han, och han blev lite förvånad över att hitta sitt verk på en okänd människas blogg, efter att ha skrivit ihop det någon dag tidigare och skickat till en enda person: sin syster. Sådan är cybervärldens ordning.

Seger

Sjuårige sonen är sedan tre dagar jättesjuk och har haft över 40 graders feber. Dock ingen svininfluensa, tror sjukvårdsrådgivningen. Idag är det torsdag och han sörjer över att missa klassens picknick, kören och pianolektion. Äntligen börjar feberyran släppa lite. Han vacklar upp ur sängen, går runt lite, konstaterar att det inte snurrar lika mycket i huvudet längre. Pojken går fram till sitt CD-ställ och väljer "Vila" ur samlingen "Stor musik för små öron" som jag köpte för flera år sedan. Det är första gången han själv väljer att lyssna på klassisk musik. Sedan ligger han stilla i sin säng, lyssnar på Bach, Stenhammar och Satie. Ibland hörs en analyserande kommentar.

Det kanske beror på febern.

Julevangeliet anno 2009

Vid den tiden utfärdade folkhälsominister Maria Larsson en förordning om att hela landet skulle vaccineras. Det var den första massvaccineringen, och den hölls när Reinfeldt var ståthållare i Sverige. Alla gick då för att vaccinera sig, var och en till sin vårdcentral. Och Josef, som genom sin härkomst tillhörde Vårdval Stockholm, hade obegränsad valfrihet och begav sig från sin egen stadsdel upp till norrförort, till Filippas stad, Täby, för att vaccinera sig tillsammans med Maria, sin trolovade som väntade barn (och som därmed tillhörde en så kallad riskgrupp).Medan de befann sig där var tiden inne för henne att vaccineras, och hon tog sin spruta, den första dosen. Hon lindade sin arm och lade sig ner för att krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i väntrummet.I samma trakt låg några astmatiker ute och vaktade sitt vaccin om natten. Då stod plötsligt en ängel från Vårdguiden framför dem och Landstingets hela härlighet lyste om den. De greps av stor förfäran, men ängeln sade till dem: Var inte rädda. Jag har bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en ny leverans Pandemrix anlänt åt er i detta land. Och plötsligt var där en stor himmelsk här som prisade Alliansen och tackade för att de var det utvalda folket.
av Fredrik Erfelt

Än en gång...

...kan jag konstatera att jag tillhör en av samhällets minoritetsgrupper och att jag förväntas anpassa mig efter resten av samhället. Nu ska hela riket vaccineras, men de tider som erbjuds är naturligtvis anpassade för människor som jobbar kontorstid. Det gör inte jag och jag kan inte heller gå ifrån mitt arbete. Med barn i skolan är det svårt att samla ihop hela familjen vid ett tillfälle. Vi lyckades i fredags, men det var förstås lönlöst, eftersom vi inte kunde vara där tidigt på morgonen för att hämta nummerlappar.