Nattliga kulturfunderingar

Kultur: JA

Kultur: NEJ

Jag kommenterade ett facebookinlägg om kulturpolitik. Utgångspunkten var den här debattartikeln om vänsterns tyranni över kulturen. Jag fascinerades av övriga kommentarer, flertalet starkt lutande åt höger och har grunnat på dem i ett par dagar. Själv har jag aldrig övervägt att engagera mig partipolitiskt, bland annat för att jag inte känner hemvist i något enskilt parti, eller ens i något block.

Min första reaktion är hur själva ordet kultur ständigt ofredas och påstås inbegripa allt möjligt. Visst finns det en samhällsvetenskaplig betydelse av ordet (all mänsklig aktivitet) men när vi talar om kulturpolitik bör vi nog hålla oss till den humanistiska betydelsen (konstnärlig odling). Att till exempel kalla utformningen av Slussen eller den sänkta restaurangmomsen för kulturfrågor är mig totalt främmande. Arkitektur är kultur, men inte frågor om hur man enkelt och utan risk för trafikskador eller överfall förflyttar sig från tunnelbanan till bussen. Jag tycker att Slussendebatten är en synnerligen perifer kulturfråga (utom möjligen för stockholmarna, vilket förstås omedelbart lyfter frågan till en riksangelägenhet...). Ordet matkultur existerar visserligen, men det har, om än något, så väldigt lite med kultur att göra. Faktiskt bara lite mer än exempelvis bakteriekultur och kroppskultur.

Kulturpolitik för mig, det handlar om att tillsätta kulturtjänster, tillse att alla barn får ta del av kultur oavsett om deras föräldrar tar ansvar för det eller inte, sprida smalkultur, säkerställa att marknaden inte tar makten även över kulturen.

Den andra reaktionen är att kulturen i alla val jag har erfarenhet av, har varit en ickefråga. Jag har inför valen aktivt sökt efter besked om vilken kulturpolitik de olika partierna vill föra. Vänstern har haft väldigt lite att komma med, högern i stort sett ingenting.

Men efter valet, då verkligheten tar vid, då kommer snacket om att kulturen ska finansiera sig själv. Den ska bekostas med sponsring och allt möjligt förutom allmäna medel, även kallat bidragsträsket. Om skattepengar ska användas så ska det ske i form av en kulturpeng som varje medborgare själv förfogar över. Slutsats: Stäng operan, slå undan benen för de fria grupperna och alla andra som inte sysslar med populärkultur. Ge folket vad de tror att de vill ha eftersom de inte känner till något annat.

Om detta är det enda högern kläcker ur sig om kultur, då är det inte konstigt att kulturarbetare med överlevnadsinstinkt röstar rött.

Vi är många som skulle välkomna ett större och mera kreativt engagemang i kulturfrågorna från båda blocken. Personligen är jag som sagt en politisk hedning. Kom och fräls mig!

Ständigt nya perspektiv.

För första gången på många, många år ser jag med förväntan fram emot att nästa säsong av melodifestivalen ska dra igång. Det ska bli riktigt skönt att få byta ut de slagdängor som mer eller mindre kontinuerligt strömmar ut från telningarnas musikanläggningar mot nya landsplågor. Jag tycker att jag kan Popular, In the club och Oh, my God tillräckligt bra nu.

Julen är barnens högtid- det stämmer väl ändå inte riktigt...

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2651300/marcus-birro-redan-nar-den-forsta-klunken-rodvin-dyrt-dessutom-nar-ditt-blod-ar-du-ett-monster.
Marcus Birro har blivit kristdemokrat och nykterhetsivrare. Det har jag inga synpunkter på. Han är en mycket skärpt kille som jag i princip har stor respekt för. De som vill fira en helnykter jul får gärna göra det för mig och självklart är det förfärligt när barn utsätts för de hemskheter som alkohol kan medföra, vare sig det är jul eller inte. För mig personligen, som arbetar både på julafton och juldagen är det en ickefråga. 

Men det skrämmer mig att den nya nykterhetsrörelsen är minst lika dogmatisk som den vi såg i början av förra seklet. Bortsett från att Birros artikel innehåller motsägelser (han beskriver i stort sett samma saker under stycket Det handlar om som under stycket Det handlar inte om) så är det verkligen inte min erfarenhet att varenda vuxen blir ett monster efter ett glas vin och att deras barn blir rädda för dem. Såvitt jag vet reagerar endast ett fåtal människor så på alkohol.


Familjens julkrubba.

Men framför allt: Julen är inte barnens högtid mer än de vuxnas. Vi firar jul därför att Gud gav oss ett barn som skulle frälsa människorna genom att dö på korset för våra synders skull. Julen är i och för sig ett utmärkt tillfälle att tänka på dem som har det svårare än vi: utsatta barn, fattiga, krigsdrabbade med flera. Men det är inte därför vi firar jul.

Många svenskar firar inte jul och de vet precis varför. Men det stora flertalet svenskar som firar jul tycks inte riktigt veta varför.
Inte Marcus Birro heller.

Nä, nu kan jag inte hålla mig längre.

Jag nyttjar normalt inte svordomar.
Definitivt inte i skrift.
Jag vet vet att min blogg läses av minderåriga.
Men nu är måttet rågat:
Vilket jävla decemberskitväder!

Shoppa med stil.

Johan hittade sitt halsband i
en smidesbutik.

Karl köpte den tovade mössan
av en gatuförsäljare.

För några veckor sedan tillbringade familjen en dag i Tallin. Redan på förmiddagen hittade sönerna varsin sak de ville köpa med sig hem. Det var inte på minsta vis uppseendeväckande, som alla barn hittar de mer eller mindre dagligen saker som de vill köpa. Det förvånande var vad de valde. Far och mor tänkte att de nog under dagen skulle få syn på lego eller andra leksaker som de hellre ville ha, så vi sa att vi kunde gå tillbaka senare. När aftonen kom stod båda fast vid sina förstahandsval. Även senare på kvällen då Estlandsfärjans butiksutbud lockade var båda övertygade om att de hade gjort rätt val.

Inte vet jag hur medvetna val gossarna gjorde, men det gläder min konstnärssjäl att båda fastnade för gedigna konsthantverk. Halsbandet och mössan bärs varje dag med stolthet. Lillebror som numera går under tilltalsnamnet Biet, möts av glada tillrop varje gång han visar sig bland folk.

-Varför skulle jag hjälpa dig?

Exakt så sa busschauffören till den hårt alkoholiserade och utslagne man som ville åka med buss 102 i kväll. Jag hade kunnat ge henne minst två svar på frågan:
-För att du jobbar i ett serviceföretag.
-För att snön kom i kväll, det är minusgrader och medmänniskan framför dig kanske inte överlever en natt utomhus.

Men jag orkade inte. Jag köpte en bussbiljett åt mannen istället.
Hoppas att busschauffören är ledig på julafton så att hon hinner se Karl-Bertil Jonsson.

Den snöfria vintern har i alla fall en fördel,

nämligen att domkyrkans och Goder aftons Lucia i år får bära en krona klädd i lingonris från Laggaskogarna. Själv stal jag mig lite ledig tid i arbetsintensiva december och tog med familjen på skogspromenad med varm choklad och lussebullar i picknickkorgen. Man kanske kan kalla det för utnyttjande av friskvårdstimme.

Vi hittade också ganska mycket kantareller (!) som maken nu tillreder risotto till middag av.

Årets december är inte riktigt som andra.