Palla äpplen

Pallat äpplen är något man aldrig gjort som barn om man är uppvuxen i norra Norrlands inland. Där finns nämligen inga äpplen att palla. Jag minns att jag tyckte att Anderssonskans Kalle var en riktig gangster, för i min värld var det ligister från Stockholm som pallade äpplen. Det här var långt innan jag själv under många år bodde på Östermalm och upptäckte att där inte heller finns några äppelträd. Men jag har alltid undrat hur det känns att palla äpplen, jag tror till och med att jag någon gång har drömt att jag gjorde det.

Nåväl, för ungefär fem år sedan blev vi erbjudna att plocka äpplen i trädgården hos mina svärföräldrars grannar. Då tänkte jag att om det ska ske så är det nu, så jag bad att få palla dem istället. Sagt och gjort: vi smög in genom häcken och pallade äpplen, alltmedan grannarna drack sitt eftermiddagskaffe och absolut inte märkte någonting...

Numera bor vi på landet och har egna äppelträd. Det är verkligen roligt att skörda frukter och svamp som jag som liten bara sjöng sånger i skolan om. ("mars, april har knopp i håret" alltmedan förnsterrutan i klassrummet var helt igentäckt av drivsnö)

I morgon åker jag till Helsingfors med gosskören. Vi är som enda svenska kör inbjudna till "Second Baltic and Nordic Boys' Choir Festival". Vi ska ha egna konserter och en stor gemensam. Det ska bli riktigt roligt, jag önskar bara att jag kunde bli kvitt infektionen som ännu inte har släppt sitt grepp om mig.