Dagens I-landsproblem

Mamma, jag behöver en större sparbössa!"

Om en brud behöver ledas fram till altaret

av sin far för att överlämnas åt den blivande makens ansvar, så kan man ju undra över hur det ska gå till om hon gifter sig för andra gången. Är det då exmaken som ska föra henne fram?

Menar kronprinsessan allvar?

Sveriges nästa regent vill bli förd till altaret av sin far för att han ska överlämna ansvaret för henne till svärsonen. Efter alla dessa år som Victoria har fått vänta på att få gifta sig med den hon vill, tänker hon alltså utföra en handling som symboliserar att hon inte själv har gjort sitt val av livskamrat.
Häpnadsväckande.
http://www.dn.se/debatt/victoria-maste-tanka-om-nar-det-galler-brollopet-1.1081597

Om den anglikanska seden med brudöverföring återfanns följande i Kyrkans tidning för ungefär 10 år sedan:
När det är bröllop i England brukar traditionsenligt fadern föra sin dotter fram till altaret för att överlämna henne till den väntande bruden- ansvaret för kvinnan överförs, så att säga. Nu har de kyrkliga ledarna godkänt ett alternativt förslag,"feministiskt" kallat i tidningen Herald Sun, som innebär att brudparet tillsammans vandrar kyrkogången fram. Kvinnan liksom går av sig själv.

Såvitt jag vet,

vistas för närvarande ingen ärkebiskop i Sverige, ingen protestantisk i alla fall. Den walesiska Barry Morgan och vår egen Anders skulle i dagens högmässa ha undertecknat nytt vänskapsavtal. Ingen av dem befann sig i riket när askmolnet bredde ut sig över norra Europa. Ingen av dem har heller lyckats ta sig till Uppsala domkyrka.

Gosskören sjöng ändå. Kören grundades i alla fall av en ärkebiskop.

Gå på tur

Johan och jag gav oss idag ut på ett annat otroligt fint högfjällsspår: 11 kilometer från Hemavan till Laisaliden. Oerhört storslagen utsikt över svenska och norska fjäll. Jag har tidigare bara åkt delar av spåret. Om jag hade vetat hur avancerade stigningar och motsvarande utförslöpor det innehåller, hade jag kanske inte tagit med en nybliven åttaåring på längdskidor. Men min förstfödde son är slitstark och klarade det galant.

I morgon tar skidsäsongen slut för vår del och vi beger oss söderut. För barnen återstår USLK:s säsongsavslutning på tisdag. Många minnen från våra båda tvåmåndersvistelser i Tärnaby (2003 och 2009) har väckts till liv. Det har varit min första längre ledighet sedan USA-turnén och inneburit välbehövlig vila. Mycket snart ska jag plocka fram den fantastiska turnén ur minnets förvar och berätta mera från den.

Nu får det gärna bli vår. Sommarens Islandsturné blev inställd, istället får jag vara tillsammans med min familj hela sommaren! Lite fjällvandring kanske. Definitivt hemmavistelse i Lagga innan sommaren avslutas med två veckor i London, dit jag är utlokaliserad som vikarierande organist i Svenska kyrkan.

Jägarsnus

Det finns olika varianter av jägarsnus (klassiskt scoutgodis). Originalet måste nog anses vara choklad, russin och nötter. Vi kör med en lyxvariant där ursprungsreceptet har utökats med polkagrisar. Om jag inte minns fel, så var det min gamla tågluffar- och fjällvandrakompis Karin Åberg som hittade på det någon gång under tidigt 80-tal.

Vägval

En dryg vecka i Tärnafjällen. Idag åkte vi ett av de finaste högfjällsspår jag känner till: milspåret i Kobåset, Hemavan. Johan pinnade runt hela, större delen på egen hand. Med jägarsnus i fickan klarar han det mesta. Kalle åkte ungefär halva spåret, Jakob och jag åkte skytteltrafik. Efter lunch blev det några timmar i pisten.

Och jag funderar som alltid över det dilemma som följer mig genom livet: Bo någonstans där jag kan få ett kvalificerat arbete eller välja bort karriären och leva mitt liv nära fjället, naturen, vidderna, tidlösheten, friheten och de okomplicerade människorna.

Jag tänker vidare.